Hur man ber om den Rätte

Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka och har undfått nåd av HERREN.

Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse.

Låt mig få berätta något som kan bli till hjälp och uppmuntran för dig. För rätt många år sedan bestämde min väninna, Peter och jag oss för att under en vecka söka Herren under fasta. Min morbror erbjöd oss att få bo i ett hus som var ledigt just då, och det passade oss perfekt. Där fanns ingen telefon och i stort sett ingen som kände oss. Vi var fria att enbart söka Herrens ansikte.

Vi hade flera böneämnen, och ett av dem var en äkta make till Sabina (fingerat namn). Vi hade tidigare läst David Yonggi Chos bok ”Den fjärde dimensionen”, och tagit fasta på vittnesbördet om den ensamma lärarinnan, som genom svar på bön blev gift med en mycket attraktiv man. Han hade kunnat välja bland en mängd yngre kvinnor, men fastnade för den lite äldre lärarinnan. Poängen i berättelsen var att man skulle be mycket konkret och sätta upp punkter som beskrev mannen man önskade.

Bibeln lovar att vi får göra alla våra önskningar kunniga inför Gud genom åkallan och bön med tacksägelse, så varför inte pröva Chos metod, tänkte vi. Sagt och gjort. Vi satte oss ner, och Sabina tänkte efter vilka egenskaper hon sökte hos sin blivande make. Efter ett tag skrev hon ner bland annat följande punkter:

Hon skrev ner ytterligare några punkter som jag inte minns nu. Sedan ”beställde” vi i tro denne man för Sabinas räkning!

När vi bad fick jag en stark förvissning om att den helige Ande omgående började verka, och att änglarna började lägga saker och ting till rätta. Jag blev fullt förvissad om att denne man skulle dyka upp.

Efteråt gick vi ut en runda, och när jag vände mig om såg jag Sabina gå jämte Peter. Sabinas vackra röda hår och starka färger, jämte Peters blekare, fick mitt estetiska sinne att göra ett tillägg i listan. Sabina skulle inte ha en ljus make, utan en riktigt mörkhårig man, för att de skulle se bra ut tillsammans.

Jag delgav Sabina mina tankar och frågade om vi kunde komma överens om att hennes blivande man skulle vara mörkhårig. Visst, det var helt OK.

Veckorna gick, och snart var det höst. Sabina tittade ofta på sin lista, bad för sin tillkommande och tackade Gud för honom. Hon tackade i tro för att han skulle sammanföra dem i rätt tid. Ett par gånger när vi träffades delgav hon mig dock sina tvivel.

– Madde, varför dröjer det så länge? Tänk om vi bett fel? Tänk om han inte finns? Tänk om han inte kommer? Ska jag kanske göra något mer aktivt för att hitta honom?

Varje sådan gång upplevde jag på sekunden mitt inre vittnesbörd säga: Han kommer! Var inte orolig! Herren ska besvara vår bön i härlighet. Jag bara visste det utan skuggan av tvivel.

Ytterligare ett par månader gick utan att något hände på kärleksfronten för Sabinas del. Nu hade det gått ett halvår sedan vår fastevecka, och det var snart nyår. Sabina, Peter och jag bevistade en nyårskonferens. Ingen av oss kände honom, men av någon anledning började vi där i kapprummet småprata om vardagliga ting med en man, och rätt som det var gick vi alla fyra ut på en promenad under lunchpausen. Efter promenaden konfererade Sabina och jag. ”Visst är det han?” sade hon förundrad, och jag kunde inte annat än instämma. Fastän vi aldrig träffats förr, kände vi igen honom. Bland flera hundra andra ungdomar hade vi hittat honom i kapprummet.

Under månaderna som följde lärde Sabina och Björn (fingerat namn) känna varandra lite bättre. Trots Andens vittnesbörd tog de det lugnt. Om Gud är med behöver man inte stressa eller frukta för att chansen ska försvinna.

En dag sökte Sabina upp mig och sade: ”Jag måste få berätta något märkligt för dig.” Hon berättade att just den dagen vi ”beställt” en man till henne, hade Björn upplevt en verklig förnyelse. Gud hade helat honom från stamning, som han kämpat med i hela sitt liv, och fyllt honom med sin helige Ande. Samma dag hade Björn också fått gåvan att tala i tungor och profetera. Är inte Gud god?

Hur uppfylldes de andra punkterna, då? Ja, det första kännetecknet märkte vi direkt. Björn är riktigt mörkhårig, nästan svarthårig, fastän han är svensk.

Följande sommar fick jag glädjen att viga dem, och idag, 18 år senare, lever de i ett gott äktenskap. (Det innebär förstås inte att det är utan prövningar. Det är inget äktenskap.)

En detaljerad lista?

Vilka löften har du från Skriften? Finns det löften att stå på, är du på säker mark. Har Gud inte gett några löften, kan du inte heller göra anspråk på det du vill ha.

Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.

14 Och detta är den tillit vi har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss.

15 Och när vi vet att han hör oss, vad vi än ber om, så vet vi också att vi redan har det som vi bett honom om.

Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse.

Om vi uppfyller de villkor Gud ställt, kan vi räkna med att han är trofast och ger oss det vi ber om. Han har själv sagt i Fil 4:6 att han vill veta allt vi önskar. Varför skulle det då vara fel att skriva ner allt vi önskar på ett papper? Villkoren för svar på bönerna är sedan att leva i hans Ord, handla efter Ordet och göra det den helige Ande visar och leder oss till.

Om du gör på rätt sätt, fungerar en sådan lista mycket bra. Tänk dock på att punkterna du skriver upp måste vara födda i bön och komma från din ande. Om du i ditt kött hittar på egenskaper och dylikt som du tror ska imponera på dina kompisar, eller ber om en maka som kan leva upp till dina föräldrars krav, fungerar det inte. Dina motiv måste vara rätta. Du måste känna dig själv tillräckligt mycket för att veta vad du önskar i din ande. Om du misstänker att en del punkter du skriver ner inte är födda av anden, så skriv dem längst ner på ditt blad. Sätt ett streck som skiljer de äkta och viktiga punkterna från dem som du är mer tveksam inför, och ta sedan reda på hur det förhåller sig med de senare.

Punkt nr 1 bör för varje kristen vara att den Rätta också är en helöverlåten, brinnande kristen.

Punkt nr 2 bör lämpligtvis gälla din kallelse och livsinriktning. Om du känner din kallelse, bör du ju sätta som en punkt att din blivande accepterar och stöder din kallelse. Om du själv till exempel är kallad till pastor, så krävs det naturligtvis att din blivande fru också är kallad – inte nödvändigtvis till förkunnare, men som stödjare på olika sätt. En pastor har oregelbunden arbetstid, och kärleken till fåren tar av hans tid och kraft, vilket gör att hemmet och hustrun blir lidande. Det krävs gudomlig nåd och utrustning för att trivas med att vara pastorsfru.

En punkt bör handla om barn och barnuppfostran. Det är tråkigt att uppleva att den ena parten längtar efter barn, och har gjort det i hela sitt liv, medan den andra till inget pris vill ha barn. Ibland händer det (om det är kvinnan som vill ha barn) att hon ”råkar” bli gravid. Om mannen inte ändrar åsikt, är det synd om barnet. Barn kan få djupa själsliga skador när de intuitivt upplever att de inte är önskade, älskade och efterlängtade av sin far. De känner att de upplevs som en börda för honom.

En punkt kan handla om ekonomiska värderingar. Det är bra om man har någorlunda lika inställning, då många äktenskap kraschar just på grund av ständiga gräl om pengar.

När det gäller personliga saker och egenskaper, tror jag att mycket beror på hur stark längtan man har efter en maka som uppfyller ens krav. Att i sitt eget sinne föreskriva hurdan den ska vara som Gud ska sända är dömt att misslyckas, för Gud vet ju bättre än jag själv vem som är bäst. Men några fler punkter än den första ovan vill jag rekommendera att du ber fram. Det finns nämligen ytterligare ett skäl för det. Låt oss säga att du blir förälskad, men känner dig tveksam huruvida föremålet för dina heta känslor är av Gud. Gå då igenom din lista, så kan du ofta snabbt få svar på din fråga.

Exempel på tillämpning av listan

Christina (fingerat namn) hade blivit inspirerad av vittnesbördet ovan och skrivit sin egen lista, som hon satt på sin spegel. Hon bad för sin blivande make varje dag. En dag träffade hon en kille som hon föll pladask för. Hon var upp över öronen kär. Men någonstans ringde varningsklockorna. Hon var så uppe i sin romans, att jag inte såg till henne på en tid. Men när jag fick tillfälle att träffa henne, anförtrodde hon mig att hon var lite osäker trots allt. Jag frågade henne om hon checkat av sina punkter. Nej, det hade hon inte. Sedan hon träffat den här pojken, hade hon faktiskt både glömt att be och titta i spegeln, där lappen fanns. Hon gick hem, och under bön gick hon igenom sina punkter. Hon förstod nästan genast att hon gått på en nit. Det var svårt för henne att inse, men samtidigt kände hon lättnad över att ha fått klarhet. När hon läste sin lapp, insåg hon att han inte var så brinnande och helöverlåten som den man hon hade tänkt sig när hon skrev ner sin första punkt. Även på ett par andra punkter stämde det inte. Hon bröt genast kontakten med denne unge man.

Peters lista

Min man Peter skrev också en lista. Och gissa vem som passade in på den! Han hade ett tiotal punkter, och de flesta stämde – men en missad punkt är intressant, för den kan lära oss något.

Innan vi gifte oss, samtalade vi grundligt om detta ämne (jag visste inte då att han hade haft en sådan punkt på sin lista). Som jag berättar på ett annat ställe i denna bok, så var det uppenbart att Peter inte alls ville ha barn egentligen. Men han trodde att det var hans kött, och att man som god kristen måste ha barn om man är gift. Senare berättade han om den missade punkten, och avslöjade att hans tanke, när han skrev ner den, var att eftersom han själv inte ville ha barn, så skulle detta kompenseras av att hans hustru var extra barnkär. Hon skulle ta så stort ansvar för barnen och deras uppfostran, att han bara behövde engagera sig minimalt. Då skulle han, genom sin hustru, lyckas leva upp till ”lagens krav”.

Utifrån den kunskap vi har idag om hur viktigt det är med faderns engagemang för barnen var tanken helt förkastlig. Den berodde på Peters förutfattade meningar om Guds vilja. Poängen med att berätta detta är att jag vill visa dig att man kan sätta upp felaktiga punkter på sin lista på grund av bristande kunskap, på grund av krav man känner som inte kommer från Guds Ande, på grund av felaktiga motiv, mm.

Men Gud är god och lägger allt till rätta. Så om du använder dig av detta sätt för att be fram din make/maka, bör du ständigt våga ompröva dina punkter efterhand som den helige Ande undervisar dig.

Om jag hade haft listan färdig...

Låt mig få berätta om en händelse som illustrerar hur mycket lidande och förvirring jag hade blivit besparad, om jag hade haft en beskrivning på min tillkommande.

Som nyfrälst var jag inställd på att jag aldrig skulle gifta mig. Jesus var min brudgum, och jag ville inte för något pris i världen ha ett delat hjärta (1 Kor 7). Men efter att ha brutit med alla mina gamla kompisar var jag mycket ensam. Speciellt helgerna var jobbiga av olika skäl. TV:n hade jag gjort mig av med, för jag ville att mitt sinne skulle vara rent och bara påverkas av Gud och hans ord. Men som andligt barn hade jag behövt mer gemenskap med verkligt troende och andefyllda kristna. Så tanken på en pojkvän kom upp ibland, men jag näpste den i Jesu namn. En kväll kände jag mig dock väldigt deppig och tyckte det var extra jobbigt att vara så ensam. Jag bad utifrån denna negativa ande, och upplevde plötsligt att det skulle vara OK att be om en man. Jag prövade inte ingivelsen (jag hade inte kunskap om hur man prövade eller ens att man borde pröva allt innan man godtog det), utan bad om att få en man att gifta mig med.

Följande dag ledde jag middagsbönen i Domkyrkans krypta. Bland deltagarna märkte jag en lång, ung man som jag inte sett tidigare. Han dröjde sig kvar och vi började samtala. Han berättade att han läste till präst, och att han evangeliserade mycket. Han hade sitt studentrum fullt med traktater, småhäften och böcker, berättade han. Han hade inte sagt så många meningar förrän jag i min ande förstod att detta var en teologie studerande som var andefylld och talade i tungor. En sensation! Hur ensam hade jag inte känt mig hela tiden på universitetet! Inte en enda gång hade jag träffat någon vars ande jag kände släktskap med!

Utan att tänka lämnade vi Domkyrkan och gick genom stan och fortsatte att prata om Jesus och tjänsten i Guds rike. Vi var båda helt förlorade. Nästa dag ringde han mig och frågade om vi kunde träffas. Jag tackade naturligtvis ja, och tog för givet att detta var Guds bönesvar. Hade jag inte kvällen innan, för första gången i mitt liv, bett Gud om en man? Stod det inte i Bibeln att ”förrän de ropar ska jag svara”? Självklart var detta Gud. Det fanns inget att pröva, inget att ifrågasätta. Hur stor var chansen utan Guds hjälp att jag skulle träffa en andefylld blivande präst, som dessutom var fri och fattade tyckte för mig? Obefintlig!

Men – nu är det så att vi som troende inte bara har det ”naturliga” och ”ödet” att räkna med i våra liv, utan snarare Gud och en fiende. Och denne fiende är högst verklig. Det som ”ödet” inte kan, kan fienden, för han är en tänkande varelse, som ordnar komplotter och ordnar omständigheter med hjälp av sina lakejer.

Denne fine unge man var tyvärr inte sänd av Gud. Det tog mig månader av förvirring och mörker att inse det. Jag höll på att gå under i min tro, därför att jag inte vågade, eller ens slogs av tanken att jag borde, ifrågasätta och pröva om vårt möte var från Gud.

Poängen i det jag vill säga är: Hade jag haft den här viktiga listan klar, hade jag genast kunnat se att denne man inte var Guds bönesvar.

Fiendens plan var att stjäla min kallelse som bibellärare. Min vän var nämligen motståndare till kvinnliga präster och förkunnare. När jag såg Bibeln med hans ögon, började jag vackla. Tanken kom, att det kanske trots allt var fel att en kvinna undervisade.[1] Han menade att jag kunde bli diakonissa istället, och då jag insåg att jag inte kunde få honom utan att underordna mig, övervägde jag detta alternativ. Men jag kände mig själv så väl, att jag insåg att jag aldrig skulle bli tillfredsställd som diakonissa. Mina gåvor låg inte åt det hållet, hur gärna jag än önskade det då.

Hade jag haft listan, hade jag genast kunnat checka av punkten angående min kallelse. Min blivande man skulle naturligtvis godkänna, erkänna och även stödja den kallelse Gud gett mig.

Eftersom jag trodde att denne man var Guds utvalde, återstod bara alternativet att jag tagit fel på min kallelse. Snart såg jag dock något annat som fick mig att vakna: min vän, som var andedöpt och hade ett ljuvligt tungotal, började mer och mer gå över i lagiskhet. När han öppet menade att den karismatiska väckelsen inte var av Guds Ande, vaknade jag till och började på allvar fråga Gud om jag tagit miste. Då såg jag hur nära jag varit att själv fastna i lagiskhet. Det var så lockande att ha färdiga svar på allt i Bibeln och slippa söka och kämpa för att nå sanningarna. Nu såg jag, att om jag fortsatte med denne man skulle det inneburit ett underkännande av allt det jag upplevt med Herren dittills (vilket kanske inte var så mycket i tid räknat, men ändå hela mitt nya liv). Allt det jag upplevt och lärt mig om Guds Ande kunde bara inte vara fel. Jag gjorde slut och vann tillbaka min gudsrelation och min kallelse.

I bakfickan hade Gud redan då Peter för mig – en man som vågade följa Andens ledning i stället för lagens krav. Han såg och erkände Guds smörjelse över mitt liv till att undervisa. Det var inte självklart för honom heller i början att en kvinna kunde vara kallad till förkunnare, men när den helige Ande visade honom sanningen, var han inte sen att ändra sig. I alla år har han stöttat mig, uppmuntrat mig och hjälpt mig i min tjänst. Tillsammans tjänar vi Gud på ett fantastiskt sätt som aldrig blivit verklighet om jag levt ensam – och inte ens fått se dagens ljus, om jag gift mig med den förste mannen.

”Gård och gods är ett arv från fäderna, en förståndig hustru en gåva från Herren”, Ords 19:14

[1] Detta är ju inte en helt lätt fråga. Se min bok ”Kvinnan i tjänstegåvorna” för att ta del av vad jag kom fram till när jag brottades med detta.

Hur man ber om den Rätte

Sabinas fantastiska bönesvar

En detaljerad lista?

Exempel på tillämpning av listan

Peters lista

Om jag hade haft listan färdig...

BESTÄLL på