av Francis Frangipane. Översatt av Peter Wallgren
Vi på Vingården är glada över att ha fått tillstånd från Ministries of Francis Frangipane att översätta och skicka ut korta utdrag från hans undervisning.
”Han har för oss kungjort sin viljas hemlighet [el mysterium], enligt det beslut som han efter sitt behag hade fattat inom sig själv, om en ordning som i tidernas fullbordan ska komma till stånd, det beslutet att i Kristus sammanfatta allt som finns i himlen och på jorden”. (Ef 1:9-10).
Gud och tiden är på min sida
Paulus berättar för oss att priset som Jesus betalade inte bara har fört församlingen till frälsning, utan Kristi försoning kommer också att återlösa hela skapelsen. Aposteln förklarar, att en unik tid ska komma vid tidsålderns slut. Under de sista åren av den här tidsåldern ska Gud faktiskt börja samla ”allt i Kristus, det som är i himlarna och det som är på jorden”.
Detta stora insamlande av allt är inte så mycket en enskild händelse, utan mer som en serie gudomliga initiativ. Det ord som översattes med ”sammanfatta” var en bokföringsterm som användes av de gamla grekerna. Den beskrev helt enkelt den sekvens av addition som användes för att föra samman separata objekt till en summa. Andra översättningar använder uttrycken ”sammanföra” eller ”samla till ett” i Kristus allt som finns. De som älskar Honom kommer att förtäras av Honom i kärlek; de som hatar Honom kommer att förtäras i domen. I vilket fall som helst kommer Gud inte att lämna något annat än Kristi fullhet att genomsyra universum.
Det som är viktigt för oss att veta nu är att vi befinner oss i den tid som Paulus talar om i Skrifterna. Ja, redan nu finns en energi, en kraft, från Gud som har påbörjat insamlingsprocessen. Vi ser bevis på hans kraft när han samlar Israel till sitt land och församlingen till sin enhet och bestämmelse. Detta är en djup sanning. Världen förs framåt till en verklighet som till slut kommer att fyllas med Kristus. Vare sig det tar fem eller femtio år, så är detta det stora ”mysteriet med Guds vilja” som skall inträffa vid tidsålderns slut.
För att vinna vårt krig för rättfärdighet måste vi fokusera på detta större, kosmiska perspektiv av en värld som förtärs i Kristus. Ja, världen förblir förmörkad i sitt fallna tillstånd. Men varje gång vi ber ”tillkomme ditt rike” ber vi om att den helige Ande ska komma in i oss och sedan använda oss för att återlösa och förvandla varje förmörkat tillstånd i den mänskliga existensen.
Vi ser på världens system och tror att det är bortom hopp. Vi ser till exempel underhållningsindustrin och tror att Gud måste förstöra den för att hindra den från att förorena resten av världen. Men tänk om det i denna tid inte är Guds plan att förstöra världen, utan att invadera och förvandla den? Vad händer om han vill sammanfatta det i Kristus? Vi måste be som om det kommer en tid då gudfruktiga filmer kommer att bli vardagsmat, där världen kommer att betjänas av den kristna moralen som uppenbarar Jesus Kristus. Föreställ dig en dag då korsets kraft genomsyrar underhållningsindustrin så mycket att den blir känd som ”Holywood” istället för Hollywood. (På svenska ungefär ”Heliga skogen”)
Vi kan se på världens regeringar med samma cynism och otro, men kom ihåg att Gud kommer att sammanfatta ”allting” i Kristus. Tiden kommer då varje knä ska böjas och varje tunga ska bekänna att Jesus Kristus är Herre (Fil. 2:10, 11). Därför måste vi lära oss att se på världens ondska med Guds rikes synsätt. För vid en viss tidpunkt, över hela världen, kommer det att förkunnas med stora glädjerop: ”Väldet över världen tillhör nu vår Herre och hans Smorde” (Upp. 11:15).
Guds plan för tidsålderns slut är att tränga in i varje enskild dimension av livet och sammanfatta allt i Kristus. Vadhelst som vägrar att böja knä för Kristus kommer att tillintetgöras och det som överlåter sig åt Honom kommer att förvandlas. Detta är mysteriet med Guds vilja. Detta är den stora bilden.
När jag hör talas om fruktansvärda naturkatastrofer som vi har sett i Japan och på andra platser de senaste åren, eller när jag ser de turbulenta omvälvningarna i arabvärlden, ber jag som om resultatet av det jag ser på något sätt till slut kommer att uppfyllas i Kristus. När jag ber över ondskan i världen, ser jag inte på illusionen av beständighet som verkar skydda ondskan; Jag blickar rakt förbi den mot dagen för Guds rike. Jag ser vad som är fel, men jag säger också att Guds vilja är att sammanfatta den här saken i Kristus. Jag ber som om Gud och tiden är på min sida.
Att bli lik Kristus
Den stora bilden, vidvinkelperspektivet, är att allt till slut ska sammanfattas i Kristus. Förvisso kommer Herren att använda många mäktiga sätt för att fullborda den här stora planen. Men det finns en dimension som är väsentlig för den gudomliga fulländningsprocessen och som direkt berör oss. Paulus skriver: ”Ha denna inställning hos er själva, som också fanns i Kristus Jesus, som, trots att han existerade i Guds gestalt, inte betraktade jämlikhet med Gud som något att hålla fast vid, utan utblottade sig själv och antog en tjänares gestalt och blev gjord till människors avbild. Han ödmjukade sig genom att bli lydig intill döden” (Fil. 2:5-8).
Paulus säger: ”Ha denna inställning hos er …” Vilken attityd? Den inställning Kristus visade när han såg människornas synd och uselhet. Han förintade inte onda människor. Han isolerade sig inte från människornas ondska. Han satt inte i himlen och kritiserade människor. Kristus, som ”existerade i Guds gestalt”, tog på sig den verkliga mänskliga formen. Han identifierade sig helt och hållet med mänskligheten, till och med till den grad att han stod att finna i själva människans avbild.
I Kristus ser vi mönstret för hur vi kan förvandla vår värld: Vi träder in i den, tar på oss dess form, och genom att bli slavar (inte domare) ger vi oss själva till vad som än krävs för att återlösa den. För att bättre förstå detta kan vi ersätta tanken att Kristus ”skapades till människors likhet” med detta: Han tog på sig ”behovets gestalt”.
Så även om Kristus existerade i Guds form, visste han att han inte kunde förvandla världen utan att ta människans form. Som Gud kunde han förgöra mänskligheten, men han kunde inte återlösa den. Tänk på detta: Du kan inte förvandla något från utsidan. Du måste gå in i behovet och ta dess form för att ge återlösning.
Bibeln säger klart och tydligt att Jesus inte är ensam i frälsningens uppdrag. Han började ensam och satte mönstret, men han är också den förstfödde bland många bröder. På samma sätt som Kristus kom in i oss för att återlösa och förvandla oss, så kommer de som han uppväcker vid tidens slut att göra vad han gjorde, men i mindre skala. De kommer att se behovet, ta del i dess form och arbeta inom denna för att bringa försoning.
Låt oss till exempel titta på den politiska arenan. Som kristna är vi så snabba att döma politiker och tro att hela systemet är oåterkalleligt korrupt. Ändå vill Kristus att människor med hans natur ska komma in i systemet och vara ett ljus där. Transformation är ett insiderjobb. Men Kristi kyrka har intagit en yttre position inför behoven, och så står vi avskilda från världens behov av återlösning. Vårt enda bidrag har varit att döma och kritisera det som är fel.
När vi dömer något utan att be för det eller försöka förvandla det, kan vi förbli isolerade från Kristi natur och mönster. Inte förrän vi har den inställning som först fanns i Kristus, börjar vi verkligen växa i vår kristna erfarenhet. Vi måste tillåta Kristus att manifestera sig genom oss. Det är just det behovsområde som vi ser och åtgärdar som är ”vår smörjelses land”, där Kristi natur har möjlighet att uppenbaras genom oss.
I 2 Korintierbrevet 5:21 står det: ”Han som inte visste av synd gjorde han till synd för vår skull, för att vi skulle bli Guds rättfärdighet i Honom.” Återigen är Guds mönster att identifiera sig med behovet, inte att sätta sig själv över det, utan att offra sig själv för att tillgodose detta behov. Han axlar behovet själv. Detta är korsets natur. Kristus blev ”synd för vår skull”. Han identifierade sig med vårt behov så att vi kunde förvandlas av hans rättfärdighet. Vare sig det är en skola, ett bostadsområde eller en arbetsplats vill Gud att vi identifierar oss med behovet och för in ljus i det.
Så den stora bilden är att allt kommer att församlas i Kristus. Den stegvisa rörelsen inom den stora bilden tilldelas var och en av oss när vi ser behovet i världen omkring oss, identifierar oss med människor som är fångade i synd och ger dem frihet genom att uppenbara Kristus. När du har identifierat dig själv med behovet kommer du inte längre att döma det. Som en del av detta önskar du dess återlösning snarare än Guds vrede. Du ber för behovet såsom du ber för dig själv.
Må Gud befria oss från böner om dom och undergång. Guds vilja är inte att döma eller förstöra, utan att återlösa. Han hör våra böner om vi ber enligt hans vilja. Varför skulle vi då be på något annat sätt? Så be istället: Herre Gud, res upp människor från insidan till att förvandla (min skola eller vår regering eller underhållningsindustrin).
Vi måste sluta tänka och be negativt. Gud gör något idag som är så fantastiskt och så underbart att Han säger: Om jag berättade det för dig, skulle du inte tro det. Föreställ dig tavernor som blir kyrkor! Föreställ dig kyrkor som arbetar tillsammans för att se städer förändras! Detta är mysteriet med Guds vilja, att se allt sammanfattat i Kristus. Låt oss aldrig se på något som om det inte kunde förvandlas! Låt oss i stället komma ihåg, att i det vi vill se återlöst, kommer till slut alltsammans att fyllas med Kristus! Gud och tiden är på vår sida.
~ ~ ~ ~ ~ ~ Just det här budskapet, om summeringen av våra liv i Kristus, är ett centralt tema i vår kurs I Kristi avbild . Registrera dig nu för denna livsförändrande kurs. Besök www.icitc.org för mer information.
