förkastelse-arkiv | Vinpressen

Beslutet

Jefta hade en dröm. Han vill bli kung.

Vad har du för hemlig längtan? Kanske har du en dröm som du tänker att alla skulle vika sig av skratt åt, om de finge höra den.

Jefta måste ha slängt ut alla negativa ord som han hade hört om sig själv ur sitt sinne. Han bestämde sig för att inte tro på dem längre. Han förnam Gud säga något annat om honom.

Jefta sade antagligen inget om sin dröm. Men han trodde på den. Han trodde att Gud gett honom den. En sak visste han: Den hade inte sitt ursprung hos fadern eller halvbröderna.

Nu kunde det ju varit en neurotisk dröm för att hålla ångesten på avstånd. Om man inte känner Guds kärlek, och inte känner sig tillfreds med att vara en nolla i Guds famn, kan det hända att högmodet tar över så att man blir mytoman. Man måste våga se verkligheten på jorden som den är, samtidigt som man i sin ande ser Guds himmelska verklighet. Tro är inte förnekelse, utan hjärtats ögonfäste på en högre verklighet som längtar efter att bli till.

Vägen att nå målet

Jefta uppnådde sitt mål, vilket vi snart ska se. Men vi vill att du ska ha klart för dig att han aldrig hade nått dit om han inte hade beslutat sig för att dra upp med rötterna alla negativa tankar och uttalanden om sig. Han var tvungen att bryta förbannelserna som hade blivit uttalade över honom. Hur bryter man förbannelser? Genom att ersätta dem med Guds ord, som är som ett tveeggat svärd. Guds ord är starkare än djävulens ord, och det bryter ner fästen. Men någon måste uttala dem i den här världen, annars förblir de bokstäver på Bibelpapperet. Jefta kände ingen annan som kunde uttala Guds ord över honom, vilket naturligtvis hade varit lättare. Han var tvungen att själv göra det.

Du kanske inte heller har någon annan som kan hjälpa dig att bryta förbannelsernas gift. Men du har alltid Jesus hos dig, och han vill använda din mun. Börja nu tala:

– Jag är dyrbar i Guds ögon. (Jes 43:4)

– Jag är värdefull och betydelsefull. (Jes 43:3, 4)

– Jag har en viktig uppgift att fylla i livet. (Joh 15:16)

– Jag är en välsignelse för andra människor. (Mark 10:43-45)

– Gud har kallat mig till en alldeles egen uppgift, och den kommer att betyda hjälp, uppbyggelse och glädje för många. (Ef 2:10, Fil 2:13)

– Jag älskar mig själv, för jag vet att jag är älskad. (1 Joh 4:19)

– Jag tror på Jesus i mig. (Joh 15:5)

– Jag tänker höga och rena tankar om mig själv. (Fil 4:8)

– Jag är verkligen Någon, för Jesus bor i mig. (1 Joh 4:4)

– Jag klarar av uppgifterna som Gud ber mig att utföra, för han begär aldrig något som han inte samtidigt ger resurser till att utföra. Jag klarar av allt han sagt till mig att göra. Allt förmår jag i honom som ger mig kraft. (Fil 4:13, 1 Joh 5:4, 5)

– Jag respekterar mig själv. Mina ord är verksamma. Jag regerar i mitt liv som kung genom mina ord. (Mark 11:23, Rom 5:17)

– Jag är stolt över mina åsikter. Jag skäms inte mer för dem, för jag har fått alla mina åsikter ifrån Guds Ord. När jag ställer mig upp och talar, märker alla vilken auktoritet jag har. De märker att jag är uppbackad av den Högste. (Apg 3:6-10, 4:13-22)

Så snart en gammal tanke om misslyckande, oduglighet eller värdelöshet dyker upp, tar du den till fånga och lägger den under Kristi lydnad. Ersätt den genast med sanningen. Låt den inte få finnas kvar en sekund.

Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud. Och vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus 2 Kor 10:4b,5

Detta är en process, men gläd dig i Herren, och du kommer snart att se framstegen. Du kommer att känna dig som en ny människa, för sanningen gör dig fri, Joh 8:36. Du kommer att märka att du mår bättre än du någonsin gjort tidigare. Du skäms och blygs inte över dig själv. Du är stolt och glad över att du är just du och ingen annan. Tidigare kanske du ville byta identitet med vem som helst, bara du slapp att vara dig själv. Nu är du glad över att du är du.

Nästa sak som Jefta fick göra – och som du också måste göra – var att förlåta sina föräldrar och sina halvbröder.

Eftersom du nu genom tro tagit emot Guds goda för dig, har du råd att förlåta alla. När du vet att Gud är för dig, vet du också att ingen kan göra dig något ont. Gud ger dig glädjen att kunna vara lika frikostig som med förlåtelsen som han själv är.

Jefta förlät sina föräldrar och sina bröder, och de negativa banden klipptes av. Han var fri att forma sitt eget liv. Han var inte längre bitter på sin far, och inte heller beroende av honom.

Nu kunde Jeftas dröm börja ta form. Hans omgivning märkte att han utstrålade trygghet. En grupp människor drogs till honom och såg honom som sin ledare. Hade han behållit attityden av att vara bortstött och förkastad, hade ingen, eller ytterst få, sällat sig till honom. Den som saknar trygghet har en benägenhet att stöta bort andra – också de som menar och vill väl. En bortstött person, som har behållit sin gamla identitet, har mycket svårt att ta emot kärlek, närhet och uppmärksamhet, fastän han egentligen vill det. Först när han blivit helad i sitt inre kan han börja öppna sitt liv för andra; bejaka och acceptera och älska dem.

Upprättad till att leda andra

Jefta hade blivit helad, åtminstone till stora delar, som vi ska se senare. Människor drogs till honom och såg upp till honom som sin ledare.

Då flydde Jefta bort från sina bröder och bosatte sig i landet Tob. Där slöt sig löst folk till honom och drog ut på plundringståg med honom. Dom 11:3

Det låter ju inte som om det var så fint folk som tog honom till ledare. Tänkbart är att de var brottslingar och misslyckade på grund av att de hade haft liknande problem som Jefta. De kanske hade saknat en trygg och kärleksfull uppväxttid, och så utvecklats till rebeller. Men de märkte nog Guds smörjelse (den helige Andes utrustning till tjänst) över Jefta, och kände sig därför dragna till honom.

Apropå löst folk kan vi notera att kung David hade en motsvarande period av ledarskap, innan han blev kung. När kung Saul försökte döda David flydde han bort från kungapalatset.

Därför lämnade David Gat och flydde till Adullams grotta, där hans bröder och hans andra släktingar snart förenade sig med honom. Men också andra började komma – sådana som var i svårigheter och andra som hade stora skulder eller de som var allmänt missnöjda. Det kom cirka 400 män som David ledde.

1 Sam 22:1, 2 (Levande Bibeln)

Av dessa löst hopplockade män blev det med tiden hjältar. Du kan själv läsa i 1 Krön 12 om hur lika David de blev i sina bragder. De följde David troget, och samma smörjelse som fanns över David, kom över dem.

Jefta som ledare

Jefta lärde sig att vara ledare. Det är inte det lättaste.

Det är näst intill omöjligt att få andra att tro på vad man säger om man själv inte tror på det. Man kommer då att förmedla budskapet: ”Tro inte på mig. Lita inte på vad jag säger. Jag tror inte själv på det”, fastän ens ord säger: ”Så här är det. Lita på mig. Jag är ledare här och vet vad och hur vi ska göra.” En ledare måste hysa en bärande tro i sitt inre, och det bör vara Kristus i honom, så att han inte blir högmodig. Om han inte litar på att Kristus är med honom, förmedlar han osäkerhet, eller så blir han stöddig.

Läs del 1 om Jefta: https://www.vingarden.org/press/frihet-fran-forkastelsekanslor-jefta-del-1/

Utdrag ur min bok ”Frihet från förkastelse”

Känslan av att vara förkastad och bortvald finns ofta med i bilden hos personer med dåligt självförtroende. Om du någon gång eller ofta plågas av tankar som säger att du är värdelös, dum och misslyckad, eller om du känner dig mindervärdig och ständigt fruktar för att inte räcka till, kan berättelsen om Jefta ge dig nytt hopp.

Förkastelsekänslor kan vara djupt förankrade och ha följt oss genom hela vårt liv. Amygdala, hjärnans centrum för känslominnen, utvecklas tidigare än de delar som står för logiken. Därför samlar vi alla på oss känslominnen från vår allra tidigaste levnadsperiod utan att kunna minnas sammanhangen.

Kanske våra föräldrar inte var förberedda på att vi skulle komma till världen, utan mer eller mindre tvingades erkänna vår ankomst. Vi kan ha fått kärlek och omvårdnad under vår uppväxttid och inte ha något minne av att vi skulle varit oönskade, men likväl kan det finnas något i bakgrunden som gör att vi idag lider av dessa destruktiva känslor. Sådana känslor kan vara en blandning av skam (”jag är en dålig människa” och ”vad tycker andra om mig?”), bortträngd vrede, osäkerhet, otrygghet och fruktan för människor (social fobi). Även senare i livet kan sådana känslor uppstå om vi inte fyllt vår ”kärlekstank”.

Ord formar oss

Ord kan såra djupt. Ibland är det ord man minns, men det kan också finnas ord som talats till oss och om oss som vi inte har någon medveten bild av. Dessa kan ha borrat sig djupt in i vårt undermedvetna och sitta kvar där än idag, och ständigt predika för oss: ”Du kan inte. Du klarar inte av det här. Du kommer att misslyckas. Det blir aldrig något av dig.” osv.

Om vi skulle besluta oss för att tala ut något bättre om oss själva, kommer protester från vårt inre. När vi säger: ”Gud ska låta mig lyckas väl. Jag är värdig. Jag förmår allt i Jesus.” (Jos 1:7-9, Ps 1:3, Fil 4:13) osv, skriker något inom oss: ”Det är lögn, det är lögn! Du vet att du är värdelös och hopplös. Tänk bara på hur många gånger du misslyckats. Vad har du för bevis för det du säger nu? Du ljuger! Förhäv dig inte! Akta dig för högmod!” Det känns obehagligt. Vi känner oss som hycklare, och risken är överhängande att vi slutar med att säga Guds sanning om oss själva. Våra känslor, som är programmerade efter lögnen, reagerar häftigt.

Vi står inför ett val. Ska vi acceptera lögnen eller sanningen? Ska vi fortsätta att upprepa felaktigheterna, som vi så länge gjort, och bekräfta vad vårt förflutna säger, eller ska vi genom våra ord bryta dess makt över oss?

Vi är ansvariga för vårt liv. Vi regerar över omständigheterna, Rom 5:17.

Du kanske tycker att du har de sämsta tänkbara förutsättningarna. Du kanske plågas så svårt av ångest att du säger: ”Det finns inget hopp för mig. Det kanske kan fungera för andra, men jag kommer aldrig att bli den person jag egentligen är och vill vara.”

Låt mig då få visa dig en person i Bibeln som med all rätt kunde säga: ”Jag är bortstött och förkastad.” Han hade de sämsta tänkbara förutsättningarna för att nå sitt mål, och ändå nådde han toppen.

Hur gick han till väga?

Han förnyade sitt sinne. Han ersatte omgivningens negativa utsagor om sig med Guds positiva och sanna ord. Han fick själv göra det. Ingen annan gjorde det åt honom. Hans positiva ord om sig själv bröt makten över omgivningens negativa och nedbrytande ord. Vilken makt det finns i uttalade ord!

Gileaditen Jefta var en tapper stridsman. Han var son till en sköka, och hans far hette Gilead. Gileads hustru födde söner åt honom, och när de växte upp drev de bort Jefta och sade till honom: ”Du skall inte få dela arvet i vår fars hus, för du är son till en främmande kvinna.” Då flydde Jefta bort från sina bröder och bosatte sig i landet Tob.

Dom 11:1-3a

Jefta var en mycket tapper stridsman från Gilead, men modern var en prostituerad. Hans far (som hette Gilead) hade många andra söner med sin hustru, och när Jeftas halvbröder växte upp drev de ut honom ur landet.

”Du är ju son till en hora” sade de. ”Därför ska du inte heller ärva vår far.”

Jefta fick fly från hemmet och bosatte sig i landet Tob.

Dom 11:1-3a (Levande Bibeln)

Jefta hade om någon rätt att säga: ”Jag känner mig så bortstött”. Det var inte bara en känsla, det var ett faktum. Den tidens kultur var sträng med utomäktenskapliga förbindelser. Om han hade börjat beklaga sig, skulle ingen klandrat honom. ”O, det är så synd om mig. Ingen tycker om mig. Det finns ingen i hela världen som älskar mig. Pappa struntar i mig. Mina bröder hatar mig och har drivit ut mig från det enda hem jag haft. Jag är ingenting värd i någons ögon, för min mor var hora, och jag är en oäkting. Det finns inget hopp för mig. Jag kan lika gärna dö med en gång.”

Många skulle hållit med honom. Känslan av förkastelse måste ha plågat och suttit djupt. Den debuterade säkert inte den dag han blev utslängd från sitt hem. Den fanns där redan innan han blev född. Han var inte efterlängtad. Han var inte frukten av en djup och långvarig kärlekshistoria, utan frukten av ett snedsteg i synd, som kanske fadern hade dåligt samvete för. Fadern kanske önskade att han bara kunnat ha sopat sin synd under mattan, men eländers elände – hans synd gick inte att plåna ut. De få minuternas syndiga njutning resulterade i en ny människa, och Gilead var tvungen att ta hand om pojken. Modern hade inte tid eller möjlighet att ta hand om honom. Han var ett hinder för hennes yrkesutövning.

Det är troligt att många barn får psykiska skador redan i moderlivet. Fostret uppfattar om det är älskat och efterlängtat. Ett barn kan få sin trygghet berövad innan det ens blivit fött.

Du kanske inte har haft det så svårt, men ändå upplevt förkastelsekänslor. Detta är till för att uppmuntra dig. Om Jefta med sina urusla förutsättningar lyckades, då är vägen öppen för dig att lyckas!

Himlens härskara gladdes den dag du blev till

Ingen människa verkade glädja sig över Jeftas ankomst till jorden, men Gud gjorde det! Ingen människa hade planerat hans tillblivelse, men Gud hade gjort det! Halleluja! Om du än blev förkastad av dina föräldrar – kanske de adopterade bort dig, eller du blev till genom en olyckshändelse – så vet att du är ingen olyckshändelse. Du var planerad, efterlängtad och älskad av din himmelske Far. Pappa Gud jublade och hoppade av fröjd den dag du föddes. Han skrev upp alla dina dagar i sin bok och skrev över varje sida: Välsignad i allt han/hon är och gör. Han har en alldeles skräddarsydd plan just för dig. Du är speciell för honom. Du är ingen dussinvara. Han har berett plats och väg för dig på jorden.

Låt aldrig djävulen lura dig genom att inge i dina tankar att du är en olyckshändelse!

Jefta översvämmades säkert av sådana impulser och känslor när han flydde från sitt hem. Vad skulle han nu göra? Vad skulle det bli av honom? Han stod i sitt livs valsituation. Skulle han ge sig hän åt de nedbrytande känslorna och bädda in sig i självömkan? Skulle han planera hämnd? Eller skulle han sätta sin tro till Herren och uttala sanningen över sig själv?

Han var tvungen att välja. Jeftas val var utslagsgivande. Ingen annan kunde göra det i hans ställe. Också du är tvungen att välja. Men glöm inte att om du underlåter att välja är det också ett val. Du kan aldrig stå neutral. Du fattar hela tiden beslut. Du väljer att följa din fallna natur eller din ande (den nya natur du fått av Gud). Det kan vara så, att när du tror att du inte valt, så har du valt att följa din fallna natur.

Utdrag ur min bok “Frihet från förkastelse”