Beslutet

Jefta hade en dröm. Han vill bli kung.

Vad har du för hemlig längtan? Kanske har du en dröm som du tänker att alla skulle vika sig av skratt åt, om de finge höra den.

Jefta måste ha slängt ut alla negativa ord som han hade hört om sig själv ur sitt sinne. Han bestämde sig för att inte tro på dem längre. Han förnam Gud säga något annat om ho­nom.

Jefta sade antagligen inget om sin dröm. Men han trodde på den. Han trodde att Gud gett honom den. En sak visste han: Den hade inte sitt ursprung hos fa­dern eller halvbröderna.

Nu kunde det ju varit en neurotisk dröm för att hålla ångesten på avstånd. Om man inte känner Guds kärlek, och inte känner sig tillfreds med att vara en nolla i Guds famn, kan det hända att högmodet tar över så att man blir mytoman.  Man måste våga se verkligheten på jorden som den är, samtidigt som man i sin ande ser Guds himmelska verklighet. Tro är inte förnekelse, utan hjärtats ögonfäste på en högre verklighet som längtar efter att bli till.

Vägen att nå målet

Jefta uppnådde sitt mål, vilket vi snart ska se. Men vi vill att du ska ha klart för dig att han aldrig hade nått dit om han inte hade beslutat sig för att dra upp med rötterna alla negativa tankar och uttalanden om sig. Han var tvungen att bryta förbannelserna som hade blivit uttalade över ho­nom. Hur bryter man förbannelser? Genom att ersätta dem med Guds ord, som är som ett tveeggat svärd. Guds ord är starkare än djävulens ord, och det bryter ner fästen. Men någon måste uttala dem i den här världen, annars förblir de bokstäver på Bibelpapperet. Jefta kände ingen annan som kunde uttala Guds ord över honom, vilket naturligtvis hade varit lättare. Han var tvungen att själv göra det.

Du kanske inte heller har någon annan som kan hjälpa dig att bryta förbannelsernas gift. Men du har alltid Jesus hos dig, och han vill använda din mun. Börja nu tala:

– Jag är dyrbar i Guds ögon. (Jes 43:4)

– Jag är värdefull och betydelse­full. (Jes 43:3, 4)

– Jag har en viktig uppgift att fylla i livet. (Joh 15:16)

– Jag är en välsignelse för andra människor. (Mark 10:43-45)

– Gud har kallat mig till en alldeles egen uppgift, och den kom­mer att betyda hjälp, uppbyggelse och glädje för många. (Ef 2:10, Fil 2:13)

– Jag älskar mig själv, för jag vet att jag är älskad. (1 Joh 4:19)

– Jag tror på Jesus i mig. (Joh 15:5)

– Jag tänker höga och rena tankar om mig själv. (Fil 4:8)

– Jag är verkligen Någon, för Je­sus bor i mig. (1 Joh 4:4)

– Jag klarar av uppgifterna som Gud ber mig att utföra, för han be­gär aldrig något som han inte sam­tidigt ger resurser till att utföra. Jag klarar av allt han sagt till mig att göra. Allt förmår jag i honom som ger mig kraft. (Fil 4:13, 1 Joh 5:4, 5)

– Jag respekterar mig själv. Mina ord är verksamma. Jag rege­rar i mitt liv som kung genom mina ord. (Mark 11:23, Rom 5:17)

– Jag är stolt över mina åsikter. Jag skäms inte mer för dem, för jag har fått alla mina åsikter ifrån Guds Ord. När jag ställer mig upp och talar, märker alla vilken auk­to­ritet jag har. De märker att jag är uppbackad av den Högste. (Apg 3:6-10, 4:13-22)

Så snart en gammal tanke om misslyckande, oduglighet eller vär­delöshet dyker upp, tar du den till fånga och lägger den under Kristi lydnad. Ersätt den genast med san­ningen. Låt den inte få finnas kvar en sekund.

Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud. Och vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus 2 Kor 10:4b,5

Detta är en process, men gläd dig i Herren, och du kommer snart att se framstegen. Du kommer att känna dig som en ny människa, för sanningen gör dig fri, Joh 8:36. Du kommer att märka att du mår bättre än du någonsin gjort tidigare. Du skäms och blygs inte över dig själv. Du är stolt och glad över att du är just du och ingen annan. Tidigare kanske du ville byta identitet med vem som helst, bara du slapp att vara dig själv. Nu är du glad över att du är du.

Nästa sak som Jefta fick göra – och som du också måste göra – var att förlåta sina föräldrar och sina halvbröder.

Eftersom du nu genom tro tagit emot Guds goda för dig, har du råd att förlåta alla. När du vet att Gud är för dig, vet du också att ingen kan göra dig något ont. Gud ger dig glädjen att kunna vara lika frikostig som med förlåtelsen som han själv är.

Jefta förlät sina föräldrar och sina bröder, och de negativa banden klipptes av. Han var fri att forma sitt eget liv. Han var inte längre bit­ter på sin far, och inte heller beroende av honom.

Nu kunde Jeftas dröm börja ta form. Hans omgivning märkte att han utstrålade trygghet. En grupp männi­skor drogs till honom och såg ho­nom som sin ledare. Hade han be­hållit attityden av att vara bortstött och förkastad, hade ingen, eller yt­terst få, sällat sig till honom. Den som saknar trygghet har en benägenhet att stöta bort andra – också de som menar och vill väl. En bortstött per­son, som har behållit sin gamla identitet, har mycket svårt att ta emot kärlek, närhet och uppmärk­samhet, fastän han egentligen vill det. Först när han blivit helad i sitt inre kan han börja öppna sitt liv för andra; bejaka och acceptera och äl­ska dem.

Upprättad till att leda andra

Jefta hade blivit helad, åtminstone till stora delar, som vi ska se senare. Männis­kor drogs till honom och såg upp till honom som sin ledare.

Då flydde Jefta bort från sina bröder och bosatte sig i landet Tob. Där slöt sig löst folk till honom och drog ut på plundringståg med honom. Dom 11:3

Det låter ju inte som om det var så fint folk som tog honom till ledare. Tänkbart är att de var brottslingar och misslyc­kade på grund av att de hade haft liknande problem som Jefta. De kan­ske hade saknat en trygg och kär­leksfull uppväxttid, och så utvecklats till rebeller. Men de märkte nog Guds smörjelse (den helige Andes utrustning till tjänst) över Jefta, och kände sig därför dragna till honom.

Apropå löst folk kan vi notera att kung David hade en motsvarande period av ledarskap, innan han blev kung. När kung Saul för­sökte döda David flydde han bort från kungapalatset.

Därför lämnade David Gat och flydde till Adullams grotta, där hans bröder och hans andra släktingar snart förenade sig med honom. Men också andra började komma – sådana som var i svårigheter och andra som hade stora skulder eller de som var allmänt missnöjda. Det kom cirka 400 män som David ledde.

                                  1 Sam 22:1, 2 (Levande Bibeln)

Av dessa löst hopplockade män blev det med tiden hjältar. Du kan själv läsa i 1 Krön 12 om hur lika David de blev i sina bragder. De följde David troget, och samma smörjelse som fanns över David, kom över dem.

Jefta som ledare

Jefta lärde sig att vara ledare. Det är inte det lättaste.

Det är näst intill omöjligt att få andra att tro på vad man säger om man själv inte tror på det. Man kom­mer då att förmedla budskapet: ”Tro inte på mig. Lita inte på vad jag säger. Jag tror inte själv på det”, fastän ens ord säger: ”Så här är det. Lita på mig. Jag är ledare här och vet vad och hur vi ska göra.” En ledare måste hysa en bärande tro i sitt inre, och det bör vara Kristus i honom, så att han inte blir högmodig. Om han inte litar på att Kristus är med honom, förmedlar han osäkerhet, eller så blir han stöddig.

Läs del 1 om Jefta: https://www.vingarden.org/press/frihet-fran-forkastelsekanslor-jefta-del-1/

Utdrag ur min bok ”Frihet från förkastelse”