Category: Villfarelse
- Written by: Madeleine Wallgren
- Category: Ekumenik & enhet, Helgelse, Trosförkunnelsen, Villfarelse
- Published: 23 augusti, 2022
Många förväxlar själens hunger med andens hunger.
Så hur kan jag skilja mellan anden och själen? Hebr 4:12 säger att
Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.
(Du kan läsa mer om detta i min bok ”Bibelns människosyn”)
Genom träning kommer du att lära dig att känna igen din andes vittnesbörd. Många kristna drivs av ett starkt själsliv. De har inte förstått att själslivet måste gå genom korset innan Gud kan använda det, Rom 6:3, 4.
Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död?
Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.
….
Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.
Rom 6:3, 4, 11
Något som är lite svårare att genomskåda är bibelundervisning som teologiskt kan vara korrekt, men ändå inte mättar min ande. Den tillför min själ kunskaper, men har inte förmåga att utmana min livsstil och leder inte till större Kristuslikhet. Denna slags undervisning är absolut inte felaktig, men man ska vara medveten om att man inte enbart kan överleva andligt på denna föda. Vad menar jag? Jo, många former av fakta om Bibeln, till exempel undervisning om Israel, de yttersta tingen (eskatologi), teologiska studier, källkritik och människors egna uppfattningar om Bibeln. Allt sådant är självklart också viktigt och nyttigt att ta del av, men det får inte ersätta den undervisning som utmanar och mättar vår ande. En del lurar sig själva att tro att de vandrar i anden eftersom de har så stor kunskap inom sitt specialområde. I själva verket kan de ha förlorat brudekärleken. Kort sagt finns det bibelundervisning som är inspirerad och född av Anden (kallas i vissa kretsar för ”andesmord”) och det finns teoretisk bibelundervisning som tilltalar själen.
Med ”andesmord” menas en förkunnelse som öppnar vårt inre, ett rhema från Herren, ett levande ord som anger riktning för livet och visar lösningar på sådant vi sedan länge suttit fast i eller undrat över. En undervisning som ger mättnad åt vår ande avslöjar mänskligt tänkande och leder oss in i det gudomliga tänkandet.
En fälla som lätt förväxlas med den sanna kärleken till Herren är upplevelsefokusering. Känslomänniskan lockas att förväxla brudekärleken med känslor och upplevelser. Suget efter påtagliga manifestationer förleder en del att öppna sig för främmande eld. Bara för att något är övernaturligt och verksamheten går under kristen flagg behöver det inte vara den helige Ande som är verksam.
Många av de manifestationer vi sett i nyare rörelser under 1990-talet och 2000-talet är identiska med dem som förekommer i ockulta religioner. Varhelst Guds ord får en undanskymd plats till förmån för handpåläggning och ”överföring av smörjelse” bör man se upp. Jesus är det personifierade Ordet. Älskar jag inte Ordet älskar jag inte Jesus, oavsett vilka härliga känslor jag kan få i kroppen och själen. Jag kan inbilla mig att det är Jesus jag på nytt förälskat mig i, men i själva verket kan det vara en falsk Jesus. En del har blivit lurade och kommit bort från den sunda tron.
Jesus svarade dem: ”Se till att ingen bedrar er.
Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse.
Många falska profeter skall träda fram och bedra många.
Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta.
Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda.
Matt 24:10-24
Lägg märke till att syftet i vers 24 inte är att bedra dem som inte tror, utan de utvalda. I varningen i vers 11 handlar det om den stora allmänheten.
Utdrag ur min bok ”Återerövra din första kärlek”
- Written by: Madeleine Wallgren
- Category: Villfarelse
- Published: 20 augusti, 2021
Det lär finnas 366 bibelverser som handlar om fruktan (lite olika beroende på översättning). Fruktan är uppenbarligen en allvarlig fiende som den troende ständigt bör vara uppmärksam på. Fruktan begränsar våra liv. Om fruktan får härja fritt skär den av det ena området efter det andra. Fruktan stjäl vår frid, vår frihet, vår glädje, vår trygghet i Gud, vår frimodighet, vår tro, ja, allt som gör livet värt att leva.
Fruktan för villfarelse är en variant på temat som djävulen använder. När denna fruktan fått ingång hos den troende skapas ett filter som gör att man inte förutsättningslöst kan lyssna på en förkunnelse eller läsa en bok. Istället söker man efter felaktigheter. Man söker efter allt som inte stämmer med den egna renlärighetsmallen. I början kanske denna skanning sker medvetet, men snart går den på utan eftertanke.
Vaksamhet är bra. Men fruktan är inte bra.
En del går så långt att de sprider villfarelsestämpel på varje förkunnare som råkar säga fel i något sammanhang.
Tänk om du har missförstått förkunnelsen? Detta är vanligare än man kanske tror. Man tolkar det man hör genom sina egna referensramar. Både ord, uttryckssätt och kroppsspråk kan så lätt misstolkas.
Tänk om renlärighetsmallen man så krampaktigt håller fast vid har smärre brister? Ingen har fullt ljus över allt. Ödmjukhet är en dygd. En besser-wisser-mentalitet målar lätt in sig i ett hörn med sin fyrkantiga teologi att luta sig mot, medan Herrens Ande kanske gått vidare.
Att snabbt stämpla det man hör – innan man ens satt sig in i budskapet – är faktiskt förtal. Förtal är synd. Kärleken tror allt, 1 Kor 13:7. Kärleken tror gott och vill försvara alla så långt det är möjligt.
Som lemmar i Kristi kropp skadar vi oss själva när vi sätter på oss felfinnarglasögonen och självsäkert dömer ut andra lemmar i samma kropp.
– Men varnade inte Paulus för smeden Alexander? Varför ska inte vi göra detsamma?
Jag tror att Paulus hade anledning att varna för många fler som kallade sig kristna, men han gjorde inte det. I 2 Tim säger han att ”alla” övergav honom när han som mest behövde stöd och uppmuntran, men han namngav inte en enda svikare.
Det finns en gräns då det är rätt att varna för en person. Så var uppenbarligen fallet med denne Alexander. Men innan vi sprider någons namn på sociala medier så säger Jesus mycket tydligt hur vi ska förfara:
Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder.
Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord.
Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan.
Matt 18:15-17
– Men om det handlar om riktig villfarelse, sådant som rör grunderna i den kristna tron, måste jag väl ändå få namnge personen som sprider felaktig lära?
Ja, om du har talat med honom först och gjort klart för honom att du kommer att publicera vad han står för. Du bör förstås också ge honom möjlighet att bemöta det du säger eller skriver. Undantag från denna regel finns säkert. Man kan utgå från att de som publicerat böcker mm och är kända över i stort sett hela världen, redan i början av sin villfarelse fått många förmaningar. Då är det meningslöst att kontakta dem först, och om man ändå gör det får man i regel inget svar. Men utgå inte från att det gäller alla som publicerar något.
Varna för företeelsen – inte för personen i första hand
När vi fördömer en Herrens tjänare offentligt kan det bli väldigt svårt för honom att komma tillbaka på grund av ryktet. För vår förhoppning är väl att den som farit vilse ska vända om?
Har du inte själv någon gång kommit in under ett andligt inflytande och dragits med i sådant som du senare vänt ryggen då du insett bristerna? Hur känns det att bära en stämpel resten av livet för något som du avslöjat som villfarelse och lämnat sedan decennier?
Så när du känner att du vill varna för något, så varna för företeelsen i första hand – inte för personen som torgför det!
Vår förhoppning och bön är ju (hoppas jag) att vi genom kärleksfull och vis tillrättavisning alla ska nå ”fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus. Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran…” Ef 4:13, 14. Låt oss ha fördrag med varandra, Kol 3:13, och be att den Helige Ande överbevisar förkunnaren om hans felande lära.
Tryggheten i Gud
När jag är trygg i min gudsrelation behöver jag inte frukta för villfarelse. Jag leds av Guds Ande, och eftersom jag låter Guds ord bo i mig, kan jag bedöma vad som kommer från hans Ande och vad som är från människans kött.
Inte ens profetiska budskap är alltigenom rena. Profeternas andar underordnar sig profeterna, 1 Kor 14:32.
Stark villfarelse är somligas blinda förtröstan på sin karismatiske ledare, vars ord de sväljer utan att själva pröva. ”Min ledare/pastor har så mycket ljus och kan sin Bibeln som ingen annan, så jag känner mig trygg med det.” Den inställningen är verkligen farlig!
Ingen har hela sanningen. Ingen har fullkomligt ljus, 1 Kor 13:12. Just därför kan vi lyssna även till Herrens tjänare som inte i varje detalj delar den åsikt vi har i vissa frågor. Men om förkunnelsen till största delen består av stenar eller blask ska vi inte slösa tid på att lyssna mer från den källan. Men från oväntat håll kan vi finna visdom och lärdom också från en kristen tradition vi kanske lärt oss att fördöma eller förakta.
Istället för att alltför snabbt torgföra felaktigheter vi hittat borde vi ta till oss Paulus ord:
Den tro som du har, skall du behålla för dig själv inför Gud. Salig är den som inte måste döma sig själv för det som han har valt att göra.
Rom 14:22
Sammanhanget handlar visserligen om mat och dryck, men principen är tillämplig också på vårt ämne.
Som man sår kommer man att få skörda, Gal 6: 7. Döm inte så ska ni inte bli fördömda…
Fäll därför inte någon dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall lysa upp det som mörkret döljer och avslöja hjärtats tankar och avsikter, och då skall var och en få sitt beröm av Gud.
1 Kor 4:5
© Madeleine Wallgren
- Written by: Madeleine Wallgren
- Category: Villfarelse
- Published: 12 januari, 2018
Följder av överdrivet nitiska villfarelsevarningar
”…men pröva allt, behåll det goda”, 1 Tess 5:21
I sin iver att vaka över den rätta läran tenderar man på en del sajter och bloggar att förkasta all undervisning från en tjänst där man hittat en del felaktigheter. Man kastar ut barnet med badvattnet.
Paulus säger i 1 Tess 5:21 med andra ord att vi ska sortera ut det onda och behålla det goda – inte kasta ut allt bara för att några procent är fel.
Men ska vi inte vara uppmärksamma och varna? Jo, men kom ihåg att det bara är Guds ord som är felfritt till hundra procent. All undervisning vi tar emot från människor kommer alltid att ha vissa brister.
Att döma en förkunnare för vad han predikade för tio, tjugo eller trettio år sedan är inte rätt. Det är som att titta på ett gammalt fotografi. Stämpling av en Herrens tjänare som villolärare utifrån gammal information är synd, speciellt när det sker utan att man tagit reda på var personen ifråga står idag i gällande lärofrågor.
Förmana först enskilt!
En annan sak som måste sägas vara synd är att man på en del sajter nämner förkunnare och författare vid namn utan att först ha tillämpat Jesu bud i Matt 18.
Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder.
Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord.
Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan.
Matt 18:15-17
Vi är kallade att förmana varandra varje dag!
Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.
Hebr 3:13
1917 översätter ”förmana varandra alla dagar…”
Men det sker inte genom att lägga ut varandras namn på ”svarta listan” utan att först ha enskilt förmanat personen det gäller. Och sedan ska man följa de steg Jesus nämner. Om jag sedan ändå tänker berätta för världen att NN är en villolärare, måste jag först informera denna person om mina planer så vederbörande kan försvara sig. Varje annat tillvägagångssätt är grovt förtal och en allvarlig synd i Guds ögon.
Vilken rätt har jag att döma en annans tjänare?
Vem är du som dömer en annans tjänare? Det är inför sin egen Herre han står eller faller. Men han kommer att stå, ty Herren har makt att hålla honom upprätt. Rom 14:4
Vad blir följden?
Konsekvens 1:
Den varning som säkert är välmenad leder till splittring och till sår på Kristi kropp. Vart tog kärleken och barmhärtigheten vägen? Kärleken tror allt, 1 Kor 13:7 – den tror gott om sin broder och syster i det längsta. Den märker inte ord och slår inte ner på minsta detalj, utan vill tro och tyda allt till det bästa.
Många, som av somliga på senare tid fått stämpeln villolärare, kan ha Guds rikes bästa för ögonen och vara uppriktiga Jesu lärjungar, men ha bristfälliga kunskaper. Vi ska inte förakta en av Herrens minsta.
Konsekvens 2: Vilket budskap ger vi icke-troende om Guds församling?
Vad hände med omdömet ”Se hur de älskar varandra”? Efterkommer vi verkligen Jesu bud om att älska varandra?
Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Joh 13:34
Och det befaller jag er, att ni skall älska varandra. Joh 15:17
Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter.
Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort mot er. Joh 13:14, 15
Var Petrus och de andra lärjungarna fullkomliga i sin teologi? Säkerligen inte, men Jesus utvalde dem likväl till det viktigaste av alla uppdrag i världshistorien. Gud ser till hjärtat. Ibland tycks våra trossyskons motiv vara uppenbara, men ofta vet vi väldigt lite om dem. Låt oss därför inte döma varandra.
Då anklagelser och etiketter öppet kan läsas på nätet av vem som helst, kan bilden som målas upp för en eventuell sökare bli ytterst förvirrande. Istället för att dras till Kristus kanske många vänder honom ryggen. Och det är säkert det sista som både väktarna och de som etiketteras som vilsefarna önskar.
Så låt oss vända om – från felaktiga läror där detta är fallet, men också från det hårda dömandet.
Observera att detta inte är skrivet till försvar för klassisk villfarelse, till exempel mormonism, Jehovas vittnen och förkunnelse som hävdar att nya uppenbarelser upphäver Guds ord. Det är det svartvita seendet jag vill göra oss uppmärksamma på och de skador detta seende vållar.
