Category: Ekumenik & enhet
- Written by: Madeleine Wallgren
- Category: Ekumenik & enhet, Helgelse, Trosförkunnelsen, Villfarelse
- Published: 23 augusti, 2022
Många förväxlar själens hunger med andens hunger.
Så hur kan jag skilja mellan anden och själen? Hebr 4:12 säger att
Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.
(Du kan läsa mer om detta i min bok ”Bibelns människosyn”)
Genom träning kommer du att lära dig att känna igen din andes vittnesbörd. Många kristna drivs av ett starkt själsliv. De har inte förstått att själslivet måste gå genom korset innan Gud kan använda det, Rom 6:3, 4.
Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död?
Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.
….
Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.
Rom 6:3, 4, 11
Något som är lite svårare att genomskåda är bibelundervisning som teologiskt kan vara korrekt, men ändå inte mättar min ande. Den tillför min själ kunskaper, men har inte förmåga att utmana min livsstil och leder inte till större Kristuslikhet. Denna slags undervisning är absolut inte felaktig, men man ska vara medveten om att man inte enbart kan överleva andligt på denna föda. Vad menar jag? Jo, många former av fakta om Bibeln, till exempel undervisning om Israel, de yttersta tingen (eskatologi), teologiska studier, källkritik och människors egna uppfattningar om Bibeln. Allt sådant är självklart också viktigt och nyttigt att ta del av, men det får inte ersätta den undervisning som utmanar och mättar vår ande. En del lurar sig själva att tro att de vandrar i anden eftersom de har så stor kunskap inom sitt specialområde. I själva verket kan de ha förlorat brudekärleken. Kort sagt finns det bibelundervisning som är inspirerad och född av Anden (kallas i vissa kretsar för ”andesmord”) och det finns teoretisk bibelundervisning som tilltalar själen.
Med ”andesmord” menas en förkunnelse som öppnar vårt inre, ett rhema från Herren, ett levande ord som anger riktning för livet och visar lösningar på sådant vi sedan länge suttit fast i eller undrat över. En undervisning som ger mättnad åt vår ande avslöjar mänskligt tänkande och leder oss in i det gudomliga tänkandet.
En fälla som lätt förväxlas med den sanna kärleken till Herren är upplevelsefokusering. Känslomänniskan lockas att förväxla brudekärleken med känslor och upplevelser. Suget efter påtagliga manifestationer förleder en del att öppna sig för främmande eld. Bara för att något är övernaturligt och verksamheten går under kristen flagg behöver det inte vara den helige Ande som är verksam.
Många av de manifestationer vi sett i nyare rörelser under 1990-talet och 2000-talet är identiska med dem som förekommer i ockulta religioner. Varhelst Guds ord får en undanskymd plats till förmån för handpåläggning och ”överföring av smörjelse” bör man se upp. Jesus är det personifierade Ordet. Älskar jag inte Ordet älskar jag inte Jesus, oavsett vilka härliga känslor jag kan få i kroppen och själen. Jag kan inbilla mig att det är Jesus jag på nytt förälskat mig i, men i själva verket kan det vara en falsk Jesus. En del har blivit lurade och kommit bort från den sunda tron.
Jesus svarade dem: ”Se till att ingen bedrar er.
Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse.
Många falska profeter skall träda fram och bedra många.
Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att svalna hos de flesta.
Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda.
Matt 24:10-24
Lägg märke till att syftet i vers 24 inte är att bedra dem som inte tror, utan de utvalda. I varningen i vers 11 handlar det om den stora allmänheten.
Utdrag ur min bok ”Återerövra din första kärlek”
- Written by: Peter Wallgren
- Category: Ekumenik & enhet
- Published: 3 maj, 2022
av Peter Wallgren
Vi tänker oss oftast splittring som ett verk av fienden, kanske i samarbete med illasinnade människor. Vi vet att vår själafiende önskar splittra Guds folk, åstadkomma villoläror, inge högmod som gör att vi samlar lärjungar kring oss själva i stället för att föra dem till Herren osv.
Men vi kan se i Skriften att det ibland är Gud själv som splittrar. Det skedde första gången vid Babels torn, då han förbistrade våra språk så att vi inte kunde hålla ihop (1 Mos 11:1ff). Lika tydligt framgår det att det var Gud som tog initiativet när Israel efter Salomos regering splittrades i Nordriket och Sydriket (1 Kon 11:29ff). Jesus sade också att han hade kommit för att skapa splittring (Luk 12:51).
Om vi studerar omständigheterna kring dessa exempel finner vi något gemensamt som föregick Guds handlande. I samtliga fall hade man byggt upp något oberoende av Gudsnärvaron. När Andens enhet hade ersatts av mänsklig enhet tog Gud bort sin skyddande hand över gemenskapen, och så splittrades den.
Människan förmår inte skapa äkta enhet. Hon kan i bästa fall kompromissa sig fram till en sorts enhet, men det blir aldrig Andens enhet. I Guds plan ingår att förstöra sådan enhet, eftersom han vill bygga sitt rike utan kompromiss. Gud vill bygga med sanning. Han vill själv få bo i enheten. Mänsklig enhet kännetecknas av självtillräcklighet, av högmod, i någon form. Gud kan bara bo där alla ödmjukar sig inför honom. Hans enhet kännetecknas av harmoni i mångfald, inte kompromiss.
Synd
När en ledare syndar blir följden ofta just splittring. Det skedde när David begick äktenskapsbrott och mord, och så fick se uppror och statskupp i sin egen familj. Och det var vad som hände när Salomo avföll.
De flesta av oss har säkert blivit varse hur detta kan ske i Guds församling. En ledare avslöjas och skiljs från, eller går själv ur, sin lokala församling. En del brukar då följa med sin ledare, medan andra stannar kvar. Detta beror ofta på att man inte lyckas eller inte vill avslöja syndens omfattning offentligt. Man försöker överskyla det som hänt genom att åtminstone delvis tiga om det, så att de flesta inte förstår orsakerna bakom krisen i församlingen. Man menar att man handlar mest kärleksfullt om man inte lämnar ut någons synd. Men ett sådant förfaringssätt skapar förvirring bland medlemmarna. Orsakerna till det som hänt blir otydliga, och så uppstår spekulationer. Några följer den avsatte ledaren, andra stannar kvar, medan åter andra går ur alltsammans.
Lite annorlunda förhåller det sig när en ledare skiljs från sin församling därför att han förkunnat sanningen. Några (ibland räcker det med en) inflytelserika personer tål inte att höra Guds sanning, och så blir det protester till styrelsen. Styrelsen, som ofta vill hålla sig väl med alla medlemmar, ber så pastorn att avgå. Det kan då hända att några följer med honom, och så lämnar de församlingen tillsammans.
Så länge församlingar har personer i styrelsen som lyssnar mer på människor än på Guds Ande kommer vi att få se söndringar av detta slag. Det är bibliskt att skilja syndaren från församlingen, men det är inte bibliskt att skilja den som talar sanning. Inte heller är det bibliskt att ta hänsyn till inflytelserika medlemmars åsikter bara för att de hotar att lämna församlingen. Det är inte heller i enlighet med Guds ord att dölja synder så att ingen vet riktigt vad som hänt när någon eller några har avfallit i sina hjärtan. Enligt Matteus 18:e kapitel ska vi visserligen först gå endast till den som syndat och försöka återställa vår broder, men det står också att om det inte lyckas efter ytterligare ett försök med något vittne närvarande, ska det sägas till hela församlingen.
När fienden på detta sätt lyckas splittra våra församlingar beror det alltså på ovilja att följa vad Skriften säger, eller möjligen på okunnighet. I många fall kan man därtill lägga feghet. Man vågar inte stå upp för sanningen av rädsla för följderna. Om vi verkligen följde Jesu ord skulle fienden vara maktlös sedan Jesus avväpnade honom på korset. Han har lovat att fienden inte ska segra över församlingen:
Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den.
Matt 16:18
Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela välde. Ingenting skall någonsin skada er.
Luk 10:19
När vi inte följer Jesu föreskrifter ger vi fienden tillåtelse att förstöra. Vi avstår den auktoritet som Herren givit oss till att binda och lösa. Det sorgliga är att det ofta också innebär att vi aborterar visioner som Gud planterat i församlingen. Vi måste vara i harmoni med Guds hjärta och planer för att han ska kunna bygga sitt rike med oss som levande stenar.
Utdrag från Peters bok ”Församlingens enhet i profetiskt ljus”
