Tag: kött och ande
- Written by: Madeleine Wallgren
- Category: Vilande tro
- Published: 5 november, 2023
Utdrag ur ”Kom in i Guds vila!”
Abraham kallas i Bibeln för trons fader. Vill vi lära oss det väsentligaste om trons liv, bör det alltså vara en god idé att vi vänder oss till honom. Om vi jämför hans liv med hur många uppfattar att en andefylld trosmänniska ska leva, kommer vi snart att märka skillnaden.
Det är intressant att studera Guds handlande när han fostrade Abraham till en trosman. Guds målsättning med honom var att han skulle sluta prestera i köttet1 – det han trodde var Guds vilja, och i stället lära sig vila i nåden.
Under decennier arbetade Herren med Abrahams hjärta, innan läxan slutligen kom på plats.
Och Herren sade till Abram: ”Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig.
Så skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. Och jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som förbannar dig skall jag förbanna, och i dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.”
Och Abram gick iväg, som Herren hade tillsagt honom…
1 Mos 12:1-4a
Vad hade du gjort om du fått alla dessa löften om framgång (för så måste man väl kalla dem)? Du ska bli ett stort folk. Ditt namn ska bli stort, dvs känt av alla. Du ska bli stamfader till många, och alla jordens släkter ska bli välsignade på grund av dig.
Jag vet inte vad du skulle ha gjort, men jag vet att många entusiastiska och brinnande kristna genast skulle börja planera för hur dessa profetior fortast möjligt skulle bli verklighet. ”Oj, Gud har utvalt mig! Han vill använda mig till dessa stora saker. Vad kan jag nu göra för att Guds vilja så snabbt och effektivt som möjligt ska bli verklighet?”
Abraham kunde ha tänkt: ”Om jag nu ska bli stamfader till ett stort folk, måste jag först och främst skaffa barn. Många barn. Det är ju hög tid, eftersom varken Sara eller jag är speciellt unga. Illa att vi inte visste detta i vår ungdom, då hade vi gjort lite mer enträgna försök.”
Om dagens Abraham är pastor kan han tolka budskapet som att det gäller hans församling. ”Här gäller det att ta nya tag så att vi vinner fler människor som kan gå med i församlingen. Vad kan vi göra? Vi kör igång en makalös jättekampanj, med ett budskap som ingen kan missa. Säkert kan vi få in ytterligare ett hundratal i församlingen då. Det kostar förstås, och vi kommer att få slita hårt, men om Gud har lovat att vi ska bli ett stort folk är det ingen fara. Det är bara till att jobba på, och Herren kommer att välsigna det vi gör.”
Om dagens Abraham är företagare kanske han tänker: ”Mitt namn ska bli stort och berömt. Hur ska jag nu bäst se till att detta sker? Jag måste bli berömd för mina produkter. Gud menar nog att jag ska marknadsföra vårt företag starkare, annonsera och satsa på större saker, så att alla får reda på var vi finns. Här gäller det att ligga i.”
Men vad gjorde Abraham när han hörde Guds löften? Han lyssnade noggrant, sorterade ut och skilde mellan vad Gud sade att Han skulle göra, och vad Gud sade att Abraham skulle göra. Gud sade bara en enda sak som Abraham skulle göra, och det var ”Gå ut!”. Resten handlade om vad Gud skulle göra.
Det finns ett vanligt missförstånd bland människor. När Gud talar, blandar vi samman det som Gud vill göra och det vi själva ska göra. Ofta blir vi så uppspelta över av allt Gud ska göra, och börjar planera för detta, att vi missar vad han sade att vi skulle göra. Abraham hade lätt kunnat missa den första delen av budskapet om han fallit i trance över vad Gud avslöjade om hans framtid. Men han behöll fötterna på jorden och tog fasta på vad han skulle göra. ”Och Abram gick åstad….” Det var allt han gjorde! Och det var allt Gud ville att han skulle göra.
Detta är tro. Var det svårt? Nej. Naturligtvis kunde det vara känslomässigt svårt, men det var inte svårt att tro och handla i tro.
En anledning till att så många upplever det svårt att tro, är att de försöker göra vad Gud sagt att han ska göra. Inte konstigt att man känner sig misslyckad och klentrogen då!
Abraham drog iväg till Kanaans land, och kom till Sikem. Där uppenbarade sig Herren för honom.
Men Herren uppenbarade sig för Abram och sade: ”Åt din säd skall jag ge detta land.” Då byggde han där ett altare åt Herren, som hade uppenbarat sig för honom.
1 Mosebok 12:7
Gud sade: ”Åt din säd skall jag ge detta land.” Vad gjorde Abraham åt detta? Satte han sig ner och började planera för hur han skulle inta landet och driva kananéerna på flykt? Började han utbilda sitt husfolk till soldater? Började han planera förhandlingar om att på fredlig väg ta över landet, om han insåg att han inte hade tillräckligt med folk för att börja krig?
Ingetdera! Han hörde att Gud sade: ”Åt din säd skall jag ge detta land.” Är man entusiastisk lyssnar man inte så noga. Abraham hade kunnat uppfatta det som att han skulle få landet, och att han på något sätt borde inta det – genast. Gud försitter ju aldrig tiden, och vill att vi ska lyda omedelbart. Men Abraham uppfattade att det var hans säd, hans avkomma, som skulle inta landet. Han uppfattade också att det var Gud som skulle ge landet åt hans säd – han skulle inte själv fundera ut hur han skulle inta det.
Istället för att börja fantisera gensvarade han på Guds tilltal genom att bygga ett altare. Innebörden av denna handling var att han lade alla egna tankar åt sidan och tillbad honom som ensam är värdig. Han gav Gud all uppmärksamhet och bara njöt av att få vara i hans närhet.
När Gud uppenbarar något för oss, ska vårt gensvar först vara att ”bygga ett altare”. Hur då? Vi bär fram oss själva som offer inför Herren genom att prisa, lova, ära och tillbedja honom; genom att lägga ner alla tankar och planer, och bara låta oss uppslukas av hans härlighet. Vi bara vilar i hans kärleksarmar och litar på, att han som talade också kommer att fullborda vad han uppenbarat.
Så länge Gud inte ger en direkt order om att handla, ska vi heller inte göra något. Gud kan i förtroende avslöja saker och ting för oss, men det betyder inte att vi på stående fot ska försöka förverkliga det här och nu. Gud talar om olika saker för oss för att han vill uppmuntra oss. Han ingjuter tro i våra hjärtan genom att dela vad han har på sitt hjärta. Han gör oss delaktiga av sin plan. Vi blir hans partners. Springer vi iväg och berättar för alla vad han sagt, eller i egen kraft försöker förverkliga vad han sagt, bevisar vi bara att vi inte är värda förtroendet.
Läser mer i min bok ”Kom in i Guds vila!”
- Written by: Madeleine Wallgren
- Category: Helgelse
- Published: 19 april, 2023
Det är du som väljer och styr din kropp!
Efter att du blivit nyskapad kan du välja i varje situation mellan att följa köttet eller anden! Man kan alltså vara född på nytt och ha evigt liv i sin ande, och likväl leva köttsligt.
Många förblir köttsliga kristna i hela sitt liv; dvs de motiveras ständigt av och handlar utifrån sin gamla natur. Fastän de upplevt pånyttfödelsens under, bryr de sig inte om eller vet inte hur de ska lyssna till anden i sitt inre, utan fortsätter leva efter sina sinnen och sina kroppar. Om kroppen säger: ”Jag vill ha mat”, fastän man bestämt sig för att fasta den dagen, står man inför ett val: man måste välja att lyda anden eller kroppen. Den som alltid tidigare lydit sin kropp och inte insett att det nu är anden som är kung, kommer att välja att lyda kroppen.
Den som varit van att alltid lyssna till och lyda kroppens begärelser i kanske 40 år, måste fatta ett viljebeslut att lyssna in och lyda andens röst istället. Det går inte utan protester från den gamla naturens sida. Kroppen kommer att knorra och opponera sig. Den är som en otämjd häst, som aldrig haft en ryttare på sin rygg, utan alltid gjort som den själv velat. Den dag hästen ska ridas in är det inte lätt – varken för hästen eller ryttaren! Det uppstår många konflikter och många viljekonfrontationer. Hästen vill en sak och ryttaren en annan. Hästen hävdar sin frihet, och ryttaren vill ha den lydig för sina ändamål. Hästen vill inte inse att han är skapad till att vara ryttarens tjänare. Han ser bara nackdelar med det nya arrangemanget. Men när han väl är inriden, kommer han att inse – om han är klok – hur rätt ryttaren hade. När hästen är väl inriden och lydig för minsta vink, kan både han och ryttaren bli betrodda med stora uppdrag. Så länge hästen var olydig och egensinnig, kunde varken ryttaren eller hästen få vara med om några spännande, ansvarsfyllda uppdrag.
Ditt sinne och din kropp är i många avseenden lika hästen. Under hela ditt liv har sinne och kropp varit vana att gå sina egna vägar. Din ande har sällan haft något att säga till om. Plötsligt vaknar din ande upp genom Guds under och börjar beordra själen och kroppen att lyda. Självklart reagerar de! Något av ett inbördeskrig bryter ut! Det känns som om de säger: ”Vem är du? Var kommer du ifrån? Vem har gett dig auktoritet att befalla över oss? Vet du inte att vi styrt och regerat här i många år? Ingen annan har någonsin vågat sticka upp mot oss. Tyst med dig! Tig! Vi vill inte höra på dig!”
Och så skriker köttet högre än någonsin. Frestelserna får större skärpa och större dragningskraft än någonsin! Fullt krig har brutit ut inom dig, och du undrar många gånger: Ska jag vinna seger över detta?
Köttet är fiende till anden, och anden till köttet. De två ligger i strid så att ni inte kan göra det ni vill.
Gal 5:17, 18
Men om anden får styra er, står ni inte längre under lagen.
Fortsättning följer
Utdrag från min bok Seger i varje frestelse
- Written by: Madeleine Wallgren
- Category: Helgelse
- Published: 13 mars, 2023
Det är Anden som gör levande; köttet är till inget nyttigt. De ord som jag har talat till er är ande och liv.
Joh 6:63
I ditt kött bor inget gott. Absolut ingenting som Gud kan använda sig av. Ibland vill fienden få oss att tro att det i alla fall finns något gott där. Där kan ju finnas envishet och intelligens. Nog ska väl Gud kunna använda det i vissa situationer. Nej. Det måste först dö och uppstå, och läggas under Kristi lydnad. Inte ens de ”goda” sakerna i köttet kan användas för Guds verk. Man kan vara mycket givmild och arbeta hårt för ideella ändamål utan ersättning utan att det har något värde i Guds ögon. Bara det som han själv ingivit och fött fram har värde. En kristen kan få för sig att göra goda gärningar och tro att det imponerar på Gud. Ingalunda! Det är drivkraften bakom som räknas. Det är bara det som är fött av Gud som övervinner världen och som har evighetsvärde, 1 Joh 5:4.
Köttet tillhör den här världen, och du kan inte ta det med till himlen. Alltså finns det ingen anledning att ”polera” köttet för att försöka få det heligt. Du ska istället hålla före att det är dött, Rom 6: 6 och11.
Vad är ”köttet”?
Köttet är den fallna naturen. Man brukar säga att kroppen + själen = köttet, men det är inte helt korrekt. Kroppen i sig och själen i sig är inte syndiga. De skapades goda av Gud. Men människan kallas kött när hon saknar härligheten från Gud och gemenskapen med honom, därför att hon då bara har dessa två komponenter. Och dessa var aldrig avsedda att utgöra människans hela natur. När hon skapades var hon först och främst ande. Genom sin ande hade hon gemenskap med Gud och genom sin ande kunde hon styra sin själ och sin kropp. När Gud såg på sin skapelse såg han att den var god.
Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.
1 Mos 1:31
Men i syndafallet förlorade människan andens gemenskap med Gud och blev kött. Så mycket av naturen, djuren och människan förstördes att Gud inte längre kunde säga att allt var mycket gott. Istället för godhet fann han idel ondska:
5. Men när Herren såg att människornas ondska var stor på jorden, och att deras hjärtans alla uppsåt och tankar alltid var endast onda,
6. då ångrade Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han blev bedrövad i sitt hjärta.
11. Men jorden blev alltmer fördärvad för Guds åsyn, och jorden uppfylldes av våld.
12. Och Gud såg att jorden var fördärvad, eftersom allt kött vandrade i fördärv på jorden.
1 Mos 6:5, 6, 11, 12
När kroppen och själen inte längre styrs av anden, fungerar de som en cancer: De växer vilt utan sina avsedda funktioner. De fungerar själviskt, dvs de handlar enbart utifrån egna behov, precis som cancersvulstens celler. Därför kallas de kött.
Kroppen och själen är inte syndiga i sig själva, liksom inte heller cancerns celler är onda i sig själva. De är ju ingenting annat än kroppens egna, från början friska, celler, som gått miste om cellkärnans styrande förmåga. Felet har alltså uppstått i cellens allra innersta, i kärnan. Felet i den fallna människan finns också i det allra innersta, i anden. Därför tjänar det inget till att försöka styra köttet genom att öva det i goda gärningar. Köttet kommer ändå bara att kunna göra dessa gärningar om det kan motiveras av något själviskt motiv, till exempel belöning eller hot.
Det finns bara två sätt att styra köttet: Genom lagen eller genom anden. Lagen tvingar köttet, med dess själviska natur som motivation (”om du inte gör som jag kräver kommer jag att straffa dig”). Men en sådan motivation kan inte behaga Gud. Anden tvingar köttet genom att i sig själv bära motivationen (”du gör som jag säger därför att jag vill det”). En sådan motivation behagar Gud, eftersom det är människans innersta, hennes fria vilja, som driver henne. Det var därför Jesus sade att människan måste födas på nytt. Hon måste få tillbaka den andliga natur som hon förlorade i syndafallet. Detta fantastiska under inträffar när hon tar emot Jesus som sin Herre, på den grundvalen att Jesus har betalat priset för en sådan pånyttfödelse och gemenskap med Gud.
Utdrag från ”Seger i varje frestelse” av Madeleine Wallgren Just nu på REA för 35:- (ord 129:-)
- Written by: Madeleine Wallgren
- Category: Trosförkunnelsen
- Published: 25 mars, 2022
Bygger inte hela trosrörelsen på en falsk grund? Många menar det. Men det beror i så fall på att rörelsen blev ”kidnappad”. Jag är övertygad om att det var den helige Ande som införde en djupare tilltro till Guds ord. En sund undervisning om tro är ju ett centralt tema i Skriften. Tron på Gud, tron på evangelium, tron på Jesus Kristus som Guds son, tron på den Helige Ande, tron på den obefläckade avelsen, tron på Jesu uppståndelse från de döda och så vidare. I Svenska Kyrkan bekänner man varje söndag sin tro på dessa grundläggande trossatser när man gemensamt läser den apostoliska trosbekännelsen.
Om vi hyser fruktan för nya upptäckter i Guds ord och därför rensar bort all förkunnelse som handlar om tro har vi verkligen blivit lurade.
Ett grundläggande fel i trosrörelsens ledarskikt var att man inte rätt skilde mellan kött och ande. Tal om ”köttet” kom oftast bara till användning när någon lärjunge hade en egen uppfattning och inte ville underordna sig ledaren. ”Det där är bara köttet och det ska du bara trampa på”, blev ofta uppmaningen till den som upplevde Andens ledning till något som inte gav gensvar hos en enväldig ledare.
När förkunnelsen betonade fördelarna med tron – hur man genom den rätta bekännelsen kunde vinna materiella rikedomar, framgång, hälsa med mera – såg man inte hur detta ”evangelium” tilltalade det opånyttfödda köttet, även hos andefyllda kristna.
Jag mötte förkunnare som menade att man inte har något kött när man är född på nytt och därför inte behöver korsfästa det. Det korsfästes ju för tvåtusen år sedan på korset och kan därför inte fresta oss eller leda oss till fall.
Ja visst, men då behöver vi identifiera oss med Jesu korsdöd, för annars har den ingen verkan i våra liv.
Rom 8:12, 13 Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet. Om ni lever efter köttet kommer ni att dö [skiljas från Guds natur]. Men om ni genom Anden dödar [råder över] kroppens gärningar skall ni leva [vara förenade med Guds natur].
När man inte insåg köttets makt förvandlades det kristna livet till en variant av positivt tänkande efter New Age-modell, kryddad med bibelcitat. Just bibelsprängdheten hos trosförkunnare förledde många. Men i likhet med Jehovas Vittnen, som också kan citera en hel del bibelställen, har man inte fått med helheten. När man skalar bort ena halvan av evangeliets budskap hamnar man ovillkorligen i villfarelsens dike.
På korset vann Kristus en mängd fördelar för oss. Detta var avsett att ge oss kraft att bli hans efterföljare. Guds nåd är den kraft som verkar just detta i våra liv. Evangelium förpliktigar till ett heligt liv. Jag är tillräknad Kristi rättfärdighet, men det innebär inte att jag sedan efter eget godtycke (läs köttets) själv kan utöva makt och kontroll över andra.
Istället för det totala beroendet av Kristus kunde jag inom vissa delar av trosrörelsen bli min egen herre. Jag hade ju fått lära mig tekniker för att få allt jag ville ha. ”Name it and claim it”. ”Nämn vad du vill ha, för allt är ju ditt, och kräv det sedan, så har du det i din hand.” Men man glömde ibland att man själv är en köpt en slav (grt doulos) som inte äger sig själv. Ja, jag äger allt, 1 Kor 3:21, men allt är ändå Guds egendom. Jag äger bara allt i gemenskap med Skaparen.
1 Kor 3:21-23: Därför skall ingen berömma sig av människor, eftersom allting är ert, det må vara Paulus, Apollos eller Kefas, det må vara världen, liv eller död, nutid eller framtid. Allting är ert. Men själva tillhör ni Kristus, och Kristus tillhör Gud.
Jag kan inte försvara mig med att jag gett 10% av det jag fått till Guds verk och resten är mitt. 100% är hans. I gemenskap med Honom är det förstås samtidigt mitt. Jag kan ge bort allt med ett gjädjefyllt hjärta om jag gör det i fullkomlig enhet med Kristus i min ande. Men se upp så du inte blir en slav under människor som kräver att du ska ge till dem, med förevändning att det är till Guds verk! Det är inte så säkert att det verkligen är Guds verk. Mycket som har namn om sig att vara Hans verk, är i själva verket uppblandat med en stor portion människotankar och girighet. Pröva dem som ska förvalta det du ger i kollekten!
Jesus är vårt föredöme. I allt han gjorde sökte han Faderns vilja: Joh 5:19.
Gud söker tro! Ordet pistis betyder inte bara tro, utan även trofasthet och trohet. Den tro han söker är inte en prestationstro, inte heller en tro som söker fördelar. Han söker överlåtelse och förtröstan på att han är den han säger sig vara. Han längtar efter att vi ska vara hundraprocentigt beroende av honom. Gud ger villigt och glatt både rikedomar och annat åt oss, men i samma stund vi fastnar i gåvorna blir de oss till fall. Detta gäller oavsett om vi åtrår gåvorna i girighet, eller om vi av dåligt samvete inte vågar njuta av de gåvor Gud ger oss. Det senare är också ett sätt att fastna i gåvorna, fast i negativ omvänd mening.
Madeleine Wallgren, www.vingarden.org
