Vinpressen

Bibelundervisning från Vingården - Peter och Madeleine Wallgren

Bygger inte hela trosrörelsen på en falsk grund? Många menar det. Men det beror i så fall på att rörelsen blev ”kidnappad”. Jag är övertygad om att det var den helige Ande som införde en djupare tilltro till Guds ord. En sund undervisning om tro är ju ett centralt tema i Skriften. Tron på Gud, tron på evangelium, tron på Jesus Kristus som Guds son, tron på den Helige Ande, tron på den obefläckade avelsen, tron på Jesu uppståndelse från de döda och så vidare. I Svenska Kyrkan bekänner man varje söndag sin tro på dessa grundläggande trossatser när man gemensamt läser den apostoliska trosbekännelsen.

Om vi hyser fruktan för nya upptäckter i Guds ord och därför rensar bort all förkunnelse som handlar om tro har vi verkligen blivit lurade.

Ett grundläggande fel i trosrörelsens ledarskikt var att man inte rätt skilde mellan kött och ande. Tal om ”köttet” kom oftast bara till användning när någon lärjunge hade en egen uppfattning och inte ville underordna sig ledaren. ”Det där är bara köttet och det ska du bara trampa på”, blev ofta uppmaningen till den som upplevde Andens ledning till något som inte gav gensvar hos en enväldig ledare.

När förkunnelsen betonade fördelarna med tron – hur man genom den rätta bekännelsen kunde vinna materiella rikedomar, framgång, hälsa med mera – såg man inte hur detta ”evangelium” tilltalade det opånyttfödda köttet, även hos andefyllda kristna.

Jag mötte förkunnare som menade att man inte har något kött när man är född på nytt och därför inte behöver korsfästa det. Det korsfästes ju för tvåtusen år sedan på korset och kan därför inte fresta oss eller leda oss till fall.

Ja visst, men då behöver vi identifiera oss med Jesu korsdöd, för annars har den ingen verkan i våra liv.

Rom 8:12, 13 Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet. Om ni lever efter köttet kommer ni att dö [skiljas från Guds natur]. Men om ni genom Anden dödar [råder över] kroppens gärningar skall ni leva [vara förenade med Guds natur]. 

När man inte insåg köttets makt förvandlades det kristna livet till en variant av positivt tänkande efter New Age-modell, kryddad med bibelcitat. Just bibelsprängdheten hos trosförkunnare förledde många. Men i likhet med Jehovas Vittnen, som också kan citera en hel del bibelställen, har man inte fått med helheten. När man skalar bort ena halvan av evangeliets budskap hamnar man ovillkorligen i villfarelsens dike.

På korset vann Kristus en mängd fördelar för oss. Detta var avsett att ge oss kraft att bli hans efterföljare. Guds nåd är den kraft som verkar just detta i våra liv. Evangelium förpliktigar till ett heligt liv. Jag är tillräknad Kristi rättfärdighet, men det innebär inte att jag sedan efter eget godtycke (läs köttets) själv kan utöva makt och kontroll över andra.

Istället för det totala beroendet av Kristus kunde jag inom vissa delar av trosrörelsen bli min egen herre. Jag hade ju fått lära mig tekniker för att få allt jag ville ha. ”Name it and claim it”. ”Nämn vad du vill ha, för allt är ju ditt, och kräv det sedan, så har du det i din hand.” Men man glömde ibland att man själv är en köpt en slav (grt doulos) som inte äger sig själv. Ja, jag äger allt, 1 Kor 3:21, men allt är ändå Guds egendom. Jag äger bara allt i gemenskap med Skaparen.

1 Kor 3:21-23: Därför skall ingen berömma sig av människor, eftersom allting är ert, det må vara Paulus, Apollos eller Kefas, det må vara världen, liv eller död, nutid eller framtid. Allting är ert. Men själva tillhör ni Kristus, och Kristus tillhör Gud. 

Jag kan inte försvara mig med att jag gett 10% av det jag fått till Guds verk och resten är mitt. 100% är hans. I gemenskap med Honom är det förstås samtidigt mitt. Jag kan ge bort allt med ett gjädjefyllt hjärta om jag gör det i fullkomlig enhet med Kristus i min ande. Men se upp så du inte blir en slav under människor som kräver att du ska ge till dem, med förevändning att det är till Guds verk! Det är inte så säkert att det verkligen är Guds verk. Mycket som har namn om sig att vara Hans verk, är i själva verket uppblandat med en stor portion människotankar och girighet. Pröva dem som ska förvalta det du ger i kollekten!

Jesus är vårt föredöme. I allt han gjorde sökte han Faderns vilja: Joh 5:19.

Gud söker tro! Ordet pistis betyder inte bara tro, utan även trofasthet och trohet. Den tro han söker är inte en prestationstro, inte heller en tro som söker fördelar. Han söker överlåtelse och förtröstan på att han är den han säger sig vara. Han längtar efter att vi ska vara hundraprocentigt beroende av honom. Gud ger villigt och glatt både rikedomar och annat åt oss, men i samma stund vi fastnar i gåvorna blir de oss till fall. Detta gäller oavsett om vi åtrår gåvorna i girighet, eller om vi av dåligt samvete inte vågar njuta av de gåvor Gud ger oss. Det senare är också ett sätt att fastna i gåvorna, fast i negativ omvänd mening.

Madeleine Wallgren, www.vingarden.org