Vinpressen

Bibelundervisning från Vingården - Peter och Madeleine Wallgren

av Francis Frangipane

Guds planer är fulla av överraskningar

Oavsett hur sann en vision från Gud må vara, fullbordas den inte på det sätt vi föreställer oss. Alla våra förväntningar är ofullständiga. Faktum är att våra idéer ofta blir de mest luriga hindren mellan oss och den framtid Gud planerat för oss. Så vi måste behålla våra sinnen öppna och underställda Gud, för när Gud uppfyller sitt ord, sker det ofta ”långt över allt vad vi kan be eller tänka” (Ef 3:20).

Låt oss ta en titt på Maria, Jesu moder, och hennes roll som visionsbärare. Här ska vi diskutera hur Gud måste växla över vår identitet från att vara kontrollerande till att bli en fullständig kapitulation. Intressant är att under första skedet i Marias förvandling märker hon hur Jesus står emot henne. Innan Herren kan föra någon av oss in i en ny fas av sin vilja, måste Han klä av oss den känsla av skicklighet som ofta åtföljer vår tidigare relation med Honom. Det är ett faktum att många rörelser, både inom och utom samfunden, började enkelt. Hungriga själar längtade efter Gud och fann mer av Honom. Medan deras antal växte, kom framgång så småningom att ersätta hungern. Människor blev mer tillfredsställda av Guds välsignelser än av Hans närvaro. Mellan dessa finns en djupgående skillnad.

Aposteln Paulus belyser detta fenomen när han använder Israel som exempel. Han skriver: ”Israel däremot, som strävade efter att uppfylla den lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen [rättfärdigheten]. Varför? Därför att de inte sökte rättfärdigheten av tro, utan tänkte sig kunna vinna rättfärdigheten genom gärningar.  (Alternativ översättning: “Därför att deras sinnen var fixerade vid vad de åstadkommit istället för på vad de trodde”). (Rom 9:31-32)

Det som skedde med Israel är typiskt för många av oss, speciellt för dem som är ledare. Utan att vi inser det, litar vi på det vi uppnått. Bibeln säger att Gud står mot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka (Jak 4:6). Det är alltid Hans nåd som leder bort vårt fokus från det vi uppnått tillbaka till att känna behov.

Idag börjar människor från många strömningar inom kristenheten erkänna sina tillkortakommanden. Vi behöver alla korrigeras. Och början på den processen innebär ofta att Jesus står emot vår stolthet och återför oss till den uppfriskande hungern efter att lära känna Honom.  Således, för att lyfta upp Maria till ett högre plan, var Herren tvungen att sänka hennes självuppfattning. Han stod emot henne på hennes dåvarande nivå.

“Sedan kom Jesus hem. På nytt samlades så mycket folk att Han och Hans lärjungar inte ens hade tid att äta. När Hans anhöriga fick höra det, gick de ut för att ta hand om Honom, eftersom man sade att Han hade förlorat förståndet. (Mark 3:20-21)

Detta är starka ord. “Ta hand om… Han har förlorat förståndet”. Det är troligt att det då rådande inflytandet över Kristi släktingar kom från Maria. Var det hennes oro som gjorde dem oroliga? Här handlade det inte om Jesus hade förlorat förståndet, utan om att de hade förlorat kontrollen över Honom. Om Jesus ska kunna ta över kontrollen måste vi överlåta den. Väckelse är precis så enkelt.

Vi bör vara medvetna om när att den verklige Kristus börjar uppenbara sig för sin församling, kommer Han först att förminska oss från en prestationsposition till att på nytt bli Hans efterföljare. Kristi kraft att bota, befria och göra under är innesluten i uppenbarelsen av Hans herradöme. Förhindra Hans herradöme i din församling, och du förmenar din församling Hans kraft! Han kan inte manipuleras, mutas eller bevekas. Kom ihåg att Jesus inte gjorde något under förrän Han började uppträda som Herren. Från och med då blev de enda relationer Han aktivt upprätthöll, de med människor som erkände och underordnade sig Hans herradöme.

Nästa scen i Markus evangelium börjar “Hans mor och Hans bröder kom…”(Mark 3:31). Vi kan föreställa oss att Maria utåt fortfarande tänker att hon besitter en inflytelserik roll över sin son. Hennes inflytande är ingen hemlighet. Så när Jesus får höra: “Se, din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig” (Mark 3:32) är innebörden: ”Det finns någon här med något viktigare än det som du just nu håller på med”. 

I vilket annat sakförhållande som helst kan det vara rätt att ära sin familj med speciella privilegier, men inte om det gäller att göra Guds vilja. För kanske första gången i livet känner Maria ett avstånd mellan sig och sin son. Vi bör förstå att ju mer vi kontrollerar en annan person, desto mindre närhet upplever vi, för närhet upplevs i sårbarhet och underordning, inte i kontroll. Av alla närmast Jesus har Maria med familjen nu glidit längst bort, och kommit utanför den nära gemenskapens sfär.

Ja, när Jesus fick höra att Hans mor hade kommit, fann Han ett tillfälle att avsluta denna relationsnivå. Han sade:

”Vem är min mor och vilka är mina bröder?” Och Han såg på dem som satt omkring Honom och sade: ”Här ser ni min mor och mina bröder! Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.” (Mark 3:33-35)

Fastän de var utanför, var de tillräckligt nära för att höra Hans tillrättavisning. Just då fullbordades de ord som hade talats genom Simeon till Maria trettio år tidigare. Ett svärd trängde igenom hennes hjärta och hennes innersta tankar uppenbarades (Luk 2:35). Jesus tog likt en kirurg barmhärtigt bort kontrollens fäste i Maria.

Idag opererar den helige Ande bort det i oss som vill kontrollera Guds Son. Det var för Marias bästa som Jesus avvisade henne. Det var en vinst för henne att Han krossade det som omedvetet stod emot Honom. Det finns stunder i vår vandring med Gud när Herren för vårt eget bästa, skär bort gamla attityder som har begränsat Hans frihet att förändra oss. Om vi i sanning är Hans lärjungar kommer vi inte bara att överleva Hans tillrättavisning, utan också bära mer frukt under Hans beskärning.

Allteftersom dagen för Hans återkomst närmar sig, förvänta dig att få se många saker ändras! Vår bestämmelse är att bli Kristi kropp med Jesus som huvudet. Församlingen skapades för att motta sina instruktioner utifrån en levande relation med Honom. Det finns inget annat sätt att ledas av Honom än genom att söka Honom i bönen och ta in Hans ord i ett förkrossat hjärta.

Kristus som Herre över Alla

Samtidigt är det på sin plats att mana till försiktighet. Denna förvandling till hängivenhet får inte vara en ursäkt för uppror eller rättfärdiga laglöshet i församlingen. Om vi alla intar vår ställning i bön och betjänar Jesus som Herre, såsom ledarna i Apg 13:1-3 gjorde, kommer vi att få se de mest magnifika demonstrationer av Guds kraft och härlighet.

Om vi önskar att vår kristendom i sanning ska äga Kristus måste vi låta Honom regera. Förvisso kommer vi att kastas in i ett allt större beroende. Ja, vi kommer att tvingas omfatta de mest drastiska förändringar. Utan tvivel kommer vi att reduceras till vad som verkar likna begynnelsen i vår vandring med Gud. Ändå ska vi i ett ivrigt sökande av den Allsmäktige återfå vår själs hänförelse. Och denna längtan behagar Honom verkligen!

I Bibeln kallas detta hjärtats tillstånd för den första kärleken, och utan denna finns det ingen djup verklighet av Gud i våra liv. Förstå detta: Hans armar är inte för korta så att Han inte kan nå fram till våra kyrkor och städer. Den förmån Herren ger oss är att få gå in i den djupaste, mest underbara och mest oförutsägbara härliga upplevelse som vi kan ha – att känna den levande Guds kraft.

Vi avslutar vår berättelse om Maria: På pingstdagen var Maria och Jesu bröder en del av skaran på etthundratjugo personer i övre rummet. Skriften nämner Maria (Apg 1:14). Maria visade sig vara en Herrens tjänare. Denna fantastiska kvinna tjänade Herren fullt ut på hängivenhetens högsta nivå. Hon gick från att föda Kristus, sedan uppfostra Honom, sedan underordna sig Honom, få uthärda outsäglig sorg vid Hans kors, till att ta emot den helige Ande på pingsten. Välsignad var hon bland kvinnor! Ändå fick hon uthärda smärtan från Guds ords svärd, när det genomborrade hennes hjärta. Hon nådde sitt mål, inte genom strävan eller genom att försöka kontrollera Jesus, utan genom att kapitulera inför Honom.

_____

Utdrag från Francis Frangipanes bok The Days of His Presence. (kan köpas på arrowbookstore.com)

Översättning av Peter Wallgren med tillstånd.

av Peter Wallgren

I 2 Sam 21:1 berättas om de följder som kan uppstå när man bryter ett förbund. Israel hade ingått förbund med Gibeoniterna och var skyldiga att skydda deras liv, Jos 9. Men under kung Sauls regering bröt Israel detta förbund och dödade Gibeoniter. Följden blev att torka uppstod i Israel i tre år under kung Davids regering. Kungen blev tvungen att uppsöka Gibeoniterna för att få veta vad som krävdes för att de skulle välsigna Israel. Först när de hade fått sina krav uppfyllda och välsignade Israel släppte torkan.

Innan Israel bildades ingick man förbund med arabiska byar. Man lovade att inte döda invånarna, som också var helt obeväpnade. Ändå massakrerades dessa byar. Detta ligger som en förbannelse över Israel idag. Israel kan inte vänta sig någon fred förrän man gör upp med sitt förflutna.

En Israelisk historiker, Ilan Pappe, har forskat i händelserna som föregick utropandet av Israel som stat. I sin bok Den etniska rensningen av Palestina redogör han för vad han kommit fram till genom forskning i tidigare hemligstämplade israeliska dokument. Denna bok bör framför allt läsas av alla kristna. Vi kan välsigna Israel, men vi gör oss skyldiga till partiskhet om vi inte vill se verkligheten bakom statens tillblivelse. Vi bör sträva efter en försoning som innebär att araberna vill välsigna Israel, annars blir det ingen fred.

Tänk på det som står i Dan 9:26! Guds rådslut verkar vara att krig ska finnas där ända tills folken vänder om, och det verkar vara först i samband med Messias återkomst.  Kanske är det nödvändigt för att krossa det köttsliga tänkandet, det som går ut på att hävda egna ”rättigheter”. Alla folk måste lära sig att vi hellre än att hävda rättigheter, bör ta emot livet som en gåva ur Guds hand och så i kärlek ge denna gåva vidare till alla vi möter. Det kan vi göra om vi förstår att Herren har omsorg om alla som älskar honom. Vi behöver bara söka Guds rike först, så ska allt annat också tillfalla oss , Matt 6:33.

När Israel först fick sitt land genom löftet till Abraham och sedan intog det under Josuas ledning, var det inte genom mänsklig styrka de fick det. Både löftet och intagandet var fyllda av Guds underverk. Dagens Israel har inte inväntat Guds tilltal. Istället har man tagit landet genom list, lönnmord och svek. Jag önskar verkligen alla judar det land de längtar efter. Det beskrivs i Jesajas 60:e kapitel. Men det landet kan bara fås genom att ta emot Messias, Konungen.

Peter Wallgren

av Peter Wallgren

Vi tänker oss oftast splittring som ett verk av fienden, kanske i sam­ar­bete med illasinnade människor. Vi vet att vår själafiende önskar splittra Guds folk, åstadkomma villoläror, inge högmod som gör att vi samlar lärjungar kring oss själva i stället för att föra dem till Herren osv.

Församlingens enhet i profetiskt ljus av Peter Wallgren

Men vi kan se i Skriften att det ibland är Gud själv som splittrar. Det skedde första gången vid Babels torn, då han förbistrade våra språk så att vi inte kunde hålla ihop (1 Mos 11:1ff). Lika tydligt framgår det att det var Gud som tog initiativet när Israel efter Salomos regering splittrades i Nordriket och Sydriket (1 Kon 11:29ff). Jesus sade också att han hade kommit för att skapa splittring (Luk 12:51).

Om vi studerar omständigheterna kring dessa exempel finner vi något gemensamt som föregick Guds handlande. I samtliga fall hade man byggt upp något oberoende av Gudsnärvaron. När Andens enhet hade ersatts av mänsklig enhet tog Gud bort sin skyddande hand över gemenskapen, och så splittrades den.

Människan förmår inte skapa äkta enhet. Hon kan i bästa fall kompromissa sig fram till en sorts enhet, men det blir aldrig Andens enhet. I Guds plan ingår att förstöra sådan enhet, eftersom han vill bygga sitt rike utan kompromiss. Gud vill bygga med sanning. Han vill själv få bo i enheten. Mänsklig enhet kännetecknas av självtill­räck­lighet, av högmod, i någon form. Gud kan bara bo där alla ödmjukar sig inför honom. Hans enhet kännetecknas av harmoni i mångfald, inte kompromiss.

Synd

När en ledare syndar blir följden ofta just splittring. Det skedde när David begick äktenskapsbrott och mord, och så fick se uppror och statskupp i sin egen familj. Och det var vad som hände när Salomo avföll.

De flesta av oss har säkert blivit varse hur detta kan ske i Guds församling. En ledare avslöjas och skiljs från, eller går själv ur, sin lokala församling. En del brukar då följa med sin ledare, medan andra stannar kvar. Detta beror ofta på att man inte lyckas eller inte vill avslöja syndens omfattning offentligt. Man försöker överskyla det som hänt genom att åtminstone delvis tiga om det, så att de flesta inte förstår orsakerna bakom krisen i församlingen. Man menar att man handlar mest kärleksfullt om man inte lämnar ut någons synd. Men ett sådant förfaringssätt skapar förvirring bland medlemmarna. Orsakerna till det som hänt blir otydliga, och så uppstår spekulationer. Några följer den avsatte ledaren, andra stannar kvar, medan åter andra går ur alltsammans.

Lite annorlunda förhåller det sig när en ledare skiljs från sin församling därför att han förkunnat sanningen. Några (ibland räcker det med en) inflytelserika personer tål inte att höra Guds sanning, och så blir det protester till styrelsen. Styrelsen, som ofta vill hålla sig väl med alla medlemmar, ber så pastorn att avgå. Det kan då hända att några följer med honom, och så lämnar de församlingen tillsammans.

Så länge församlingar har personer i styrelsen som lyssnar mer på människor än på Guds Ande kommer vi att få se söndringar av detta slag. Det är bibliskt att skilja syndaren från församlingen, men det är inte bibliskt att skilja den som talar sanning. Inte heller är det bibliskt att ta hänsyn till inflytelserika medlemmars åsikter bara för att de hotar att lämna församlingen. Det är inte heller i enlighet med Guds ord att dölja synder så att ingen vet riktigt vad som hänt när någon eller några har avfallit i sina hjärtan. Enligt Matteus 18:e kapitel ska vi visserligen först gå endast till den som syndat och försöka återställa vår broder, men det står också att om det inte lyckas efter ytterligare ett försök med något vittne närvarande, ska det sägas till hela församlingen.

När fienden på detta sätt lyckas splittra våra församlingar beror det alltså på ovilja att följa vad Skriften säger, eller möjligen på okunnighet. I många fall kan man därtill lägga feghet. Man vågar inte stå upp för sanningen av rädsla för följderna. Om vi verkligen följde Jesu ord skulle fienden vara maktlös sedan Jesus avväpnade honom på korset. Han har lovat att fienden inte ska segra över församlingen:

Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den.

                                                                                                               Matt 16:18

Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela välde. Ingenting skall någonsin skada er.

                                                                                                                Luk 10:19

När vi inte följer Jesu föreskrifter ger vi fienden tillåtelse att förstöra. Vi avstår den auktoritet som Herren givit oss till att binda och lösa. Det sorgliga är att det ofta också innebär att vi aborterar visioner som Gud planterat i församlingen. Vi måste vara i harmoni med Guds hjärta och planer för att han ska kunna bygga sitt rike med oss som levande stenar.

Utdrag från Peters bok ”Församlingens enhet i profetiskt ljus”